Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Spelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SPELMANNEN.
Ingen kunde säga annat om spelman Lars Larsson i
Ullerud, än att han på sina äldre dar visade sig både ödmjuk
och anspråkslös. Men han lär inte ha varit sådan alltid.
I ungdomen var han så övermodig och skrytsam, att
människor var alldeles över sig givna för honom.
Man sade, att han hade blivit förändrad och omskapad
på en enda natt, och se här hur det hade gått till!
Lars Larsson var en gång ute och gick sent en lördagsnatt
med sin fiol under armen. Han var mycket munter och lustig,
för han kom från ett gille, där han med sitt spel hade lockat
både unga och gamla att dansa.
Han gick just och tänkte på att så länge som hans stråke
hade varit i gång, hade ingen kunnat hålla sig stilla. Det
hade gått en sådan virvlande dans genom stugan, att han
ett par gånger hade tyckt, att både bord och stolar hade
dansat med.
— Jag tror då bestämt, att de aldrig har haft en sådan
spelman som jag på den här orten, sade han till sig själv.
— Men bra svårt har jag haft det, innan jag blev en så
pass duktig karl, fortfor han. Det var inte roligt för mig,
när jag var barn och föräldrarna satte mig att valla får och
kor och jag glömde bort allt annat för att få sitta och
knäppa på fiolen. Ja, och tänk, att inte en gång en riktig
fiol ville de bestå mig där hemma! Jag hade ingenting annat
att spela på än en gammal trälåda, som jag hade spänt
strängar över.
Om dagen, när jag fick vara ensam i skogen, hade jag det
nog rätt bra, men det var så lagom roligt att komma hem
om kvällarna, när boskapen hade gått vilse för mig. Då fick
jag allt höra många gånger av både mor och far, att jag
ingenting dög till och att det aldrig skulle bli något av mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:06:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sagasaga/0112.html
