Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armarna värka av trötthet, och han greps på nytt av
förtvivlan.
”Den här fiolen får jag inte lägga ifrån mig, förrän jag
har spelat mig till döds. Jag kan förstå, att strömkarlen inte
nöjer sig med mindre.”
Han började gråta över sig själv, allt medan han
fortfor att spela.
— Det hade varit bättre för mig, om jag hade stannat
hemma i den lilla stugan hos mor. Vad är all ära värd, om
det ska sluta på detta sättet?
Han satt där timme efter timme. Det blev morgon, solen
gick upp, och fåglarna sjöng omkring honom. Men han
spelade, han spelade utan uppehåll.
Eftersom det var en söndag, som gick in, fick han sitta
där vid den gamla kvarnen alldeles ensam. Inga människor
vandrade åt skogen till. De gick till kyrkan nere i dalen och
till byarna, som kantade den stora landsvägen.
Det blev förmiddag, och solen steg allt högre på himlen.
Fåglarna tystnade, men det började susa i tallarnas långa
barr.
Lars Larsson lät inte sommardagens hetta hejda sig. Han
spelade, han spelade. Det blev äntligen afton, solen sjönk,
men hans stråke behövde ingen vila, och hans arm fortfor
att röra sig.
— Det är alldeles visst, att detta blir min död, sade han.
Och det är ett rättvist straff för allt mitt övermod.
Långt fram på kvällen kom en människa vandrande genom
skogen. Det var en gammal, fattig gumma med böjd rygg
och grått hår och ett ansikte, som var förgrämt av många
sorger.
”Det är besynnerligt”, tänkte spelmannen. ”Jag tycker,
att jag känner igen den där gamla gumman. Kan det vara
möjligt, att det är mor? Kan det vara möjligt, att mor har
blivit så gammal och grå?”
Han ropade högt och hejdade henne.
— Mor, mor, kom hit till mig! sade han.
Hon stannade liksom ovillig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
