Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den rättfärdige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTFÄRDIGE
229
ohyggliga misstanken. Men han kunde icke undgå
att känna, hur ärl’g och ogrumlad hennes röst
klingade, fast den lät upprörd, när hon fortfor:
— Och inte nog med detta, du! Jag har en
längre tid märkt, att han liksom förföljer mig
— på torget, vid fiskbåtama, när jag gör
uppköp, och annars med, så rätt som det är dyker
han upp, och jag får en blick som en knif så
hvass — usch!
— Men käraste, hvad i herrans namn har
du gjort honom ?
— In’e vet jag! Hvad skulle jag ha gjort
gamle Hällvik ?
— Nej, minsann! Det är en gåta.
— Ja. — Och kan du tänka dig, Rikard —
kväll efter kväll har det händt mig, när jag
kommit hem, eller när jag någon gång själf
varit ute och reglat porten — så har den otäcke
gubben stått som på lur vid hörnet eller smugit
förbi längs muren — precis som om han vaktade
mig! Men — så, på ljusan dag, när vi mötas
är det, som han inte såg mig, eller som han
såg — en riktig slinka.
Fru Lina hade under redogörelsen jagat upp
sig till harm och ryckt allt närmre sin man, med
de stora, bruna ögonen fästade på honom,
vädjande. När han ändtligen såg upp och nödgades
mottaga denna blick, brast hans behärskning;
han grep hennes hand och klämde den förbittradt
ömt i sin näfve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
