Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakuntala
Det min moder var, som lät mig försvinna
och dolde mig i sin strålande sal,
där lifvet jag åt vår son fick gifva,
och där hon mig sedan lät förblifva
till dess hon tillräcklig fann din bot,
och redde mig hyddan vid bergets fot. —
Där har jag nu väntat i dagar långa,
och tårar jag gjutit så många, många — —
men nu är jag lycklig, ty du är mig när.
Och högre än allt är du mig kär! —
Men hur och hvarför har allt kunnat hända?
Hvilka onda makter lyckades så
mitt bländade sinne ifrån dig vända,
så att jag lät dig bort från mig gå?
Stig upp, min ädle gemål och herre!
Ej hofs dig att här böja knä för mig!
Helt visst på min förra jordiska stig
något fel jag begått, som hämnat sig,
och som kunnat mig drabba ännu värre
än nu, då jag åter får famna dig.
Och endast af fröjd, ej af sorg jag gråter!
Ja, glöm hvad du lidit, nu vända vi åter
till lycka och fröjd i vår konungasal,
ty nu är det slut med pröfningens kval,
tack vare den kärlek, som allt förlåter!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
