Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snövinter.
Klockan tre )>å eftermiddagen föll skymningen i Januari,
och öarnas konturer mörknade i den mulna vinterdagern.
Granarna trängde sig under den låga, gråa himmelen ännu
tätare omkring de två små röda stugorna, hvilka lågo i
skogsbrynet, där backen sluttade ned mot sjön. Öfver den våta
marken och de bara trädgrenarna gick en pust af en kall
vind, hvilken strök med sig röken från skorstenen, så att
dess gråa flagor, osynliga mot den mörka luften, splittrades
mot trädens grenar.
Gamle Söderberg stod ute på backen och högg ved. Det
var krokiga smala pinnar, som lågo i underliga, ormvridna
stycken omkring honom på marken. Han hade huggit en
hel timme, långsamt och eftertänksamt, med pauser, under
hvilka han stod och såg ut öfver sjön. Men när den skarpa
vinden kom, tog han sig åt sitt högra ben, i hvilket den
värsta reumatismen satt. Och då Söderberg var en from
man och i trakten ansågs för läsare, svor han inte, utan tog
i stället till sitt favorituttryck, hvilket hos honom ersatt bela
samlingen af eder:
»Det var märkvärdigt!»
Sedan ban yttrat detta, halft för sig själf, halft uppåt
himmelen, som om kan velat göra sig hörd, tog han ännu
en öfverblick öfver sjön, där de svarta vågorna börjat krönas
med kammar af hvitt, spottade eftersinnande framför sig och
gick in i stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0073.html
