- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
420

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En själfmördare med otur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kall mjölgröt och en slank mycket blåsur mjölk. Det är
möjligt att där inte fanns annat i köket häller. Men Sven
var, minsann, lika glad och nyter ändå och åt sin gröt och
grinade och såg nöjdare ut än brukspatronen häruppe, när
han sitter och smörjer sig med ostron och champanj.

Och när Sven fått gröten och mjölken uti sig, klappade
han sig på magen, log och sa’:

— Herre Gu’ hva’ det ä’ godt att ha så lite och må
så väl!

*



Nej, då har Rike-Pelle borta på Flabben annat till dystra
dagar, fast han kunde få äta fläsk och flott och hvetebröd
till hvarteviga mål år ut och år in, om han unnade sig det.

Pängar har han som gräs, inteckningar har han i hvar
annan gård här i socknen och åkrar och ängar och häst
och fä. Men han har ingen nattaro och ingen fröjd om
dagarna heller.

Så här är just ingen som vill byta med honom.

Tvärtom hafva vi, hans grannar, nu långliga tider fått
gå vakt öfver honom i tur och ordning för att hindra honom
från att begå själfmord.

Det är nämligen som så att han blef liksom vriden i
vettet en vår, när sonen hans hade gått och skaffat sig nya
kläder utaf köpetyg nere i sta’n.

Detta grep Rike-Pelle så besatt, att han under tre
veckors tid gick ut på sin gårdsplan om kvällarne och tjöt
och grät:

— Vi få gå ifrå’ gård och grund för pojkausslingens
skull. Han runerar oss — han runerar oss — bu — uh — uh!

Och till sist blef han så toseter, att han försökte skutta
i brunnen.

Men som lycka var för hans själ, fastnade han med
skinnbyxbakdelen i en krok i brunnskaret, så att han blef
hängandes i själfva öppningen och kunde hvarken komma
upp eller ner, förr än käringen kom till hans räddning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free