Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den börjande reaktionen mot nyromantiken. 97
vetenskapens och litteraturens område från den kyrkliga
arfsyndslärans ståndpunkt, drog också i sin Evangelisdie Kirchenzeitiing i
fejd mot Goethe (1830: N:r 10-12; 1831: N:r 57-60) och särskildt mot
Die Wahlvenvandtschaften. Han fördömer »den fixa tidsidén», att
konsten skulle — oberoende af sedlighetens lag och helighetens idé
— röra sig efter sina egna regler och principer; han framlägger det
innerliga sammanhanget mellan osedlighet, ohelighet och
»after-estetik»; han bekämpar hvad han kallar »afterkunst» och
framlägger dess väsen i en särskild uppsats Über wahre und fàlsche
Kunst. Liksom i teologien det vid sidan af den äkta
skolastiken finnes en »afterskolastik» så finns det i estetiken, hvilken är
liksom skolastikens sydpol, en falsk riktning, i hvilken arfsyndens
förderf uppenbarar sig, en hednisk-världslig konstriktning, hvilken
tillbedjer skönheten såsom ett högsta goda, såsom en afgud. (»Det är
djäfvulen alldeles detsamma med hänsyn till hans själamördande
anslag, om man tillbedjer en egyptisk oxe, en krokodil, en stinkande
lök eller en modeidé»1.)
Men äfven bland den estetiska vetenskapens målsmän finner
Goethe och hans riktning vedersakare. Sålunda i en af den nya
tidens män, Wolfgang Menzel (f. 1798), sedermera känd som ’det
unga Tysklands’ arge motståndare. Han begynner sin strid mot
honom i sina StrecJcverse och i tidskriften Europäische Blätter och
fullföljer den i sitt ganska spridda litteraturhistoriska verk Die deutsche
Litteratur (1828; 2:a uppl. 1836), där han riktar hätska utfall
mot Goethe både såsom människa och diktare. Såsom hans poesis
liksom hans lifs innersta väsen betecknade Menzel
njutningslystnadens och konstnärsfåfängans egoism. Det väsentligaste
innehållet i hans diktning vore själfförgudning. Hans ideal vore han
själf, det hjärtesvaga, njutningslystna, fåfänga lyckobarnet. • Han
ringaktade den ordinära moralen såsom en löjlighet, som endast häftade
vid lägre naturer. Som exempel anföras bl. a. Die
Wahlverivandt-schaften, Stella, Brant von Korinth. Hos Goethe vore formen
allt, han förstod försköna allt, hvari han fick fatt, äfven det till
väsendet oskönaste; det var hans lyckliga hands hemlighet; denna
gåfva är det man kallar talang, hvarken mer eller mindre.
1 Viktor Rydberg har i teologiska uppsatser från sin ungdomstid skarpt
karakteriserat »den kunglige preussiske statsteologen» Hengstenberg och hans
parti, »nyortodoxerna», i hvilka han såg lärofäderne för den samtida svenska
ortodoxien. (Jfr exempelvis Rydbergs Saml. skrifter, XIV: 111 f.)
Samlaren 1903. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
