Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lättsinne och menniskoförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
derväxter åt boskap, men de, som skola tillfredsställa
menniskans högre fordringar, måste hä en skön form,
en skön färg och en god lukt. Vi hä dock ej mera
än fem sinnen, dem har naturen gifvit oss, och vi rå
verkligen ej för, om vi finna det vackra vackert och
det obehagliga vidrigt. Det ligger i sakens natur.
Jag uppväxte som ett barn under dylika
omständigheter växer, som en gran i skogen, tvåriglös, med
-en alltid leende himmel öfver mig och en bördig
jordmån att stå på. "Det är rika Gerhards gosse’7,
hviskade man, då jag var ute - och som genom ett
Ilbondecani lemnade man rum för mig, smickrade och
lät mig göra hvad jag ville.
Detta skulle gjort mig till en okunnig odåga, om
icke en gnista af min fars arbetslust och arbetskraft
funnits hos mig, det vill säga, om ej min hjerna fått
en egen konstruktion, som gjorde att den ville suga i
sig kunskaper och vetande.
Hjernan är en sugsvamp i sin svampdosa, den
absorberar idéer. Barnets hjerna är också lösare än
hos gammalt folk, ty den måste hä rum för mera
begrepp. Hos galningen, det vill säga hos den, som är
oåtkomlig för begrepp, är hjernan hård som en ost.
Detta visade mig en gång doktor Winding på ett lik.
Jag kunde således ej låta bli att lära mig åtskilligt,
och jag hade också många lärare. Den ene sade mig
det, den andra något annat. Läste gjorde jag, läste
hvad som föll mig i handen, och då min mor fann att
böcker roade mig, köpte hon åt mig alla jag ville hä;
men naturligtvis utan plan.
Jag var således ej gammal, då jag redan hade ett
bibliotek med väl inbundna och gentila böcker.
Alltsedan har jag satt värde på väl inbundna böcker och
kan ej läsa i en häftad eller trasig utan att känna mig
illa. På detta sätt blef jag stora pojken och ansågs
af alla att vara ett underdjur af kunskaper, ty det var få
ämnen, som jag ej kände åtminstone till konturen, och
sedan gjorde jag ifyllning ad libitum.
Att vara så rik och ändå kunna så mycket, var
något som utgjorde ett stående samtalsämne, när man
talade om unga Gerhard. Detta smickrade min mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
