Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Château Rameaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han vände sig ögonblickligen om mot spegeln och såg på
sin tunga - rökarens fula, belagda tunga. Jag tog hans hand
och kände på hans puls, uppdriven till febertakt av en flaska
champagne och tre konjaksgroggar.
- Ni har en snabb puls, sade jag.
Jag lade handen på hans sluttande panna.
- Huvudvärk?
- Nej.
- Det kommer nog, när ni vaknar i morgon.
Abbén släppte sin Journal des Débats.
- Knäpp upp byxorna, befallde jag.
Han lydde automatiskt, foglig som ett lamm.
Jag gav honom ett lätt slag över mellangärdet och han
började hicka.
- Aha! Jag fixerade honom med en skarp blick och tillade
sedan långsamt: Tack, det räcker.
Greven släppte sin Figaro.
Abbén lyfte armarna i höjden med vidöppen mun.
Vicomten stod mållös framför mig.
- Knäpp igen byxorna, kommenderade jag, och ta er en
grogg, ni kommer att behöva det. Han knäppte byxorna
mekaniskt och stjälpte i sig groggen som jag räckte honom.
- Er skål, monsieur le Vicomte, sade jag och förde mitt
glas till läpparna, à votre santé!
Han torkade kallsvetten ur pannan och vände sig mot
spegeln för att se på sin tunga. Han gjorde en förtvivlad
ansträngning att skratta, vilket inte lyckades.
- Menar ni, tror ni, säger ni att...
- Jag säger ingenting, jag har inte sagt någonting, jag är
inte er läkare.
- Men vad ska jag ta mig till, vad ska jag...,
stammade han.
- Ni ska gå till sängs, ju förr dess hellre, annars måste ni
bli buren dit. Jag gick till kaminfrisen och ringde.
- För vicomten till hans rum, sade jag till betjänten, och
säg till hans kammartjänare att genast hjälpa honom i säng.
Tungt stödd på betjäntens arm raglade vicomten ut ur
rummet.
Tidigt nästa morgon red jag ensam ut på fälten och där
var min vän lärkan igen högt uppe i skyn, sjungande sin
morgonhymn till solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
