Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet 171
Men han greps även av en mera innerlig avskedssmärta.
Inom dessa murar, som han nu stod i begrepp att lämna,
hade hans husliga lycka en gång blomstrat. Hur ofta
hade han icke — bilden därav framstod nu tydligt för
hans inre öga — under den stora linden där nere i
parken sett den unga moderns tjusande gestalt lutad över
sonens vagga!
Denna besittning hade han visserligen icke själv
avsagt sig; den rovgiriga döden hade frånryckt honom
densamma — men det hade ju varit lätt för honom att
grunda sig ett nytt hem, att skaffa huset en ny
härskarinna, fideikommisset en ny arvinge. Men denna möjlighet
hade han nu berövat sig genom sin avsägelse.
En tung suck banade sig väg ur hans bröst. Så tydligt
stakad, så verklig var den väg, han avsagt sig, och så
osäkert, så svävande var det mål, mot vilket han
strävade. Nej, icke målet — det strålade honom klart till
mötes som en ledstjärna; det var vägen dit, som var så
osäker.
Sakta lades en hand på hans skuldra. Han vände sig
om.
»Du, mor?»
»Jag anade nog, att jag skulle finna dig här, min käre
Rudolf. Men måhända jag stör dig?»
»Ack, nej ... Det gör mig så gott att ha dig, just dig
här hos mig. Du är den enda, som helt kan förstå mig
— även då jag känner mig modlös — förstå och
uppmuntra mig.»
»Är du modlös, därför att de där nere icke förstå dig?
Ifall de förstodo dig, vore det då över huvud taget
nödvändigt att gå ut i världen såsom lärare och
stridsman?»
»Ut, ut i mörkret, i kölden ... För att bringa ljus i
mörkret... Men kölden — ja, du har nog rätt — från
främlingarna, från massorna blåsa isiga vindar en till
mötes. Endast ett kan skänka kraft och värme ...»
»Och detta enda är?» frågade Rudolf, då Martha ej
fullbordade meningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
