Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet 177
visar, att ni icke — som så många andra här — anser mig
för en stor narr.»
Cajetane inföll livligt:
»Säg icke så ! Ni är en ...»
Här kom hon av sig. Överraskad betraktade Rudolf
henne. Hennes kinder voro täckta med en flammande
rodnad, och i hennes stora mörka ögon, som voro
riktade på honom, låg ett sällsamt uttryck.
Grevinnan Ranegg lät ej längre kvarhålla sig. Hon
lämnade salen; Martha ledsagade henne. Rudolf bjöd
Cajetane armen, och dessa båda följde nu på något
avstånd de bägge mödrarna. Vägen till borggården, där
vagnen stod, förde genom flera långa korridorer,
nedför en trappa och genom ett långt galleri; man hade god
tid att språka.
»Vad ämnade ni nyss säga, grevinna Cajetane?»
frågade Rudolf. »’Ni är en’ — började ni och avbröt er.
Vad är jag?»
»En ovanlig människa.»
»Det var ett mycket milt uttryck.»
»Ni tror väl icke, att jag skulle kunna tillåta mig att
fälla någon dom...?»
»Dock detta vore —• från er synpunkt sett — endast
alltför naturligt. Jag är en vanslägtad person, då
däremot ni är ett praktexemplar, ett mönster för de
traditioner, vilka jag övergivit. Ni måste därför döma mig.»
»Jag gör icke så. Visserligen förstår jag er icke fullt,
men jag vet, jag känner inom mig, att ni har ett stort,
ädelt mål...»
»Och tror ni, att jag kommer att uppnå detsamma ?>
»Det kan jag omöjligt veta. Jag äger ju ingen inblick
i alla dessa förhållanden — är fullkomligt okunnig. Ert
beslut har på mig gjort ett mäktigt intryck, men det
oaktat kan jag icke, hur gärna jag än skulle vilja, i minnet
återkalla edra ord. Jag kommer icke nu ihåg vad ni
yttrat, men jag skulle ge mycket för att ännu en gång
kunna få höra eller läsa det... Jag tror, det skulle
kunna skänka mig många lärdomar, något alldeles nytt..
12 H Marthas barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
