- Project Runeberg -  Marthas barn /
187

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

yttrade: ’Jag ar oskyldig och tvår mina händer’, ljög han —
han tvådde dem i blod. Hvad godhet är behöfver ingen fråga;
det känner hvar och en — äfven den hårdhjärtade, trots det
att han skrattar däråt. Men, käre herr pastor, min afsikt var
ju icke att filosofera med er; jag ville endast säga er farväl,
hjärtligt trycka er hand och oss emellan försäkra er, att jag
förstår och värderar er samt vet mig vara förstådd af er. Ni
kommer icke heller att fördöma min framtida väg, äfven om
jag icke mer iakttager det ni nyss kallade för takt.»

Fader Protus tryckte kraftigt den andres framräckta hand
och såg honom i ögonen: »Ja, vi förstå hvarandra.»

I Rudolf fick nu se, att grefvinnan Ranegg och hennes

dotter Cajetane stodo i begrepp att taga afsked af hans mor.

Han gick fram till dem; han längtade att få utbyta
ytterligare några ord med dessa älskvärda grannar.

»Hvad nu då, ämnar ni redan bryta upp?. . . Nej, så
lätt kommer ni icke ifrån mig — jag måste säga er, att till
det, som jag genom förlusten af Brunnhof bittert kommer att
sakna, hör äfven grannskapet med Raneggsburg.»

»Ni försvinner ju icke från jorden, käre grefve Rudi»,
sade grefvinnan vänligt. »Jag hoppas, att ni allt fortfarande
kommer att hitta vägen till vårt hem såväl här som i Wien.
Och icke alltför sällan.»

»Tack, fru grefvinnal Denna er älskvärda inbjudning visar,
att ni icke — som så många andra här — anser mig för
en stor narr.»

Cajetane inföll lifligt:

»Säg icke så! Ni är en . . .»

IHär kom hon af sig. Öfverraskad betraktade Rudolf
henne. Hennes kinder voro täckta med en flammande rodnad,
och i hennes stora mörka ögon, som voro riktade på honom,
låg ett sällsamt uttryck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free