Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXL
Rudolfs broschyr hade kommit ut — en anklagelseskrift.
Dess titel var »Kulturmänniskans förbrytelse». På samma
gång utgaf han en andra — en skrift fylld med löften: »Den
mänskliga kulturens rika möjligheter till lycka».
I den första utgöt han sin vredes skålar öfver det
hyckleri, den orimlighet och de grymheter, som ligga till grund
för det rådande s. k. kulturtillståndet. I den andra lämnade
han sin hänförelse och sin fantasi fria tyglar. Han skildrade,
hur jordelifvet måste gestalta sig, om man jämte den tekniska
kulturens sagolika framgångar äfven tillvaratoge de etiska
intressena, d. v. s. om man lät sanning, förnuft och godhet
reglera samhällslifvets alla förhållanden. Han hade med afsikt
icke i ett arbete smält samman dessa bägge synpunkter: hur
världen verkligen var och hur han önskade den skulle vara.
Utan han hade skiljt dem åt för att med samma glöd kunna
uttrycka sin vrede och sina förhoppningar, för att icke dämpa
deras verkan.
Det närmaste resultatet af detta offentliggörande var, att
broschyrerna så godt som icke alls lästes. Anklagelsen
förklingade ohörd och likaså det glada budskapet. Visserligen
omnämndes saken af några tidningar; från bekanta erhöll han
ett par erkännande, men äfven två eller tre klandrande bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
