Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser om gammalt och nytt - Ur ett tryckeripalats' historia, av K. B. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bl. a. »För övrigt hade Seedorff nycklarna till vinden och de hade
kunnat gå den vägen ned samma trappor som vi.»
Elden spridde sig nog mycket hastigt, men Nyholm med familj
hunno rädda sig ned genom södra trappuppgången. — Fru Nyholm
hade den ii december fött en gosse, numera överstelöjtnant Alrik
Nyholm, boende på Lidingön. — Genom sinnesrörelsen och
överansträngningen, så snart efter barnsbörden, insjuknade hon och dog
en tid därefter, således indirekt i följd av branden. Direktör Harald
Nyholm var då 3 ?4 år gammal och har talat om hur han larvade
utför trapporna för att jämte föräldrarna undgå elden.
Någon lång rad av ångsprutor fanns det nog icke på planen
framför eldhärden. Jag vill minnas det var två — den ena tillhörande
Flottan, den andra tillhörande Stockholms nya brandkår, som då
för första gången tjänstgjorde. Därjämte medverkade vid släckningen
den gamla brandkåren (de s. k. korvarna) med sina gamla sprutor
och urmodiga attiralj, assisterad av frivilliga brandkåren, bestående
mest av sötare och plåtslagare med flera. — Ett viktigt
eldsläckningsmedel var redan då vattenledningsvattnet, men varje åkare — och
även andra innehavare av hästar — var på den tiden skyldig att vid
eldsvådor köra fram vatten, vilket mest skedde medelst å långkärror
placerade tunnor, som kanhända ibland rullade runt, så att vattnet
var slut innan de nådde målet. — Den som först kom fram med
vatten erhöll som dusör ett mindre penningebelopp. — Av frivilliga
bildades även vattenlangningskedjor, som med pytsar langade vatten
från brunnar, sjöstränder och andra vattensamlingar.
Vad elden lämnade för femtiosju år sedan och vad som därefter
påbyggts och ändrats i det på sin tid moderna och gigantiska
tryckerietablissemanget blev emellertid så småningom för den nya
tiden otillräckligt och opraktiskt. Med berått mod har nu det hela
rivits ned och ett nytt tryckeripalats funnit sin fullbordan, i storlek,
inredning och utrustning långt utöver vad man anno 1875 kunde
drömma om. Huru så kunnat ske är emellertid en annan historia,
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
