Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser om gammalt och nytt - En arbetets ädling, av G. W. Wilhelmsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kilen är den enklaste och starkaste »maskin» i världen, uppfunnen
och utnyttjad av kineserna för flera tusen år sedan, då, tack vare
kilsystemets bärande kraft, de starkaste valv för träbroar slogos över
floderna för millionkrigshärars övergång. Men allt, även det enklaste,
beror ju på hur det göres — och Axel Cedergrens goda blick, vari
låg så att säga hans arbetskunnighets facit, föll granskande på mig.
Jag tolkade den, liksom allt vad han sade, såsom en maning att lära!
Ett par björkskivor, som lågo på arbetsbänken, delvis sågade i
finspetsiga trianglar, i samma höjd som järnramarna och det tyska
systemets blindmateriel, jämte gering-gloppen och den flata
finraspen, förklarade mig nästan allt om den rätt formade kilens höga
uppgift i detta sätteris system för stående formar. Resten slöt jag mig
till — tjugo år efteråt.
Men vi glömma oss, — utropade mästaren livligt. Och efter en
blick på sin klocka och min gamla tidens söndagsstass, — »en ann’
så god som en ann’!» — kom efter några sekunder patron iklädd det
älskliga plagget bonjour, även han, och så, med ångan uppe lupo
tvänne ynglingar utför den branta Blecktornsgränd till hörnet av
Adolf Fredriks torg, där vi sjönko ner i propra Linnéas hulda famn,
och dvaldes där länge, alltför länge . . .
Att det ej var en vardagsgäst källarmästare Brandström fått i
min värd för dagen, förstod jag av det sätt, varpå man fjäsade för
»patron Cedergren». Intet fattades. Idel fröjd.
Ej ett ord under den spandabla frukosten om tryckeriet,
engage-ment, ekonomi eller dylikt; nu var det först och sist om hans
Londonresa 1851 till världsutställningen; — det var ock
lärlingen-konst-förvanten-boktryckaren-redaktören Axel Cedergrens öden och
äventyr, från 12 års åldern, då han kom in i yrket, till dagen som var —
blygsamt, trevligt berättade, mänskligt sympatiska, märkliga och
lärorika episoder ur en sällsynt arbetsmänniskas liv — dock allt detta
i ett kapitel för sig . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
