Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser om gammalt och nytt - En arbetets ädling, av G. W. Wilhelmsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL CEDERGRENS KÅRANDA
Redan 1830 kände sig Axel Cedergren — och med rätta! — som
jämnbördig medlem i den stolta boktryckareklren och sålunda som
sin skyldighet att söka inträde i Boktryckerisocieteten. Han blev
även med hedersamt förord invald. Och även där gjorde han sig
gällande på sätt Societetens organisatoriska byggnad gav utrymme;
de första tjugo åren som korrekt landsortsledamot under
uppmärksam kollegial kontakt, — efter 1850 som påpasslig och vaken
stockholmskollega, måttfull, hänsynsfull och vänsäll i sitt något
tillbakadragna stillsamma sätt att vara. Emedan hans kåranda var god
och han förut som medlem i hela 20 år historiskt följdriktigt vuxit
sig in i brödraskapet, hälsades han välkommen och välsedd när han
efter inflyttningen till Stockholm personligen gjorde sin entré i
kretsen av Societetens högt aktade ledamöter.
Utpräglad individualist i sin livsåskådning hade A. C. dock en
märklig klarsyn för kollektivitetens betydelse, när de mångas
inväxning troddes föra mot ett mål till större livslycka. Ett förslag
i Boktryckerisocieteten var ock märkligt, som han till mig återgav så,
att han »föreslagit, att alla stockholmstryckerierna skulle sättas
under en hatt» — en formulering rent av aktuell i våra dagar. När
jag i början av 90-talet frågade Ivar Haeggström om saken, erinrade
han, att huvudgrunden var en fondbildning, vari alla tryckerier
skulle deltaga, avsedd att bringa hjälp i nödläge samt förhindra och
betaga lusten till illojal konkurrens. Förslaget krävde emellertid
överarbetning och nogare formulering, för vilket ändamål sannolikt
A. C. tagit det tillbaka.
Vid mitt besök hos A. C. fäste jag mig alldeles särskilt vid en
liten originell tidning, Svenska Minerva för 1843, som låg framme
och innehöll en av 93 st. konstförvanter i Stockholm undertecknad
skrivelse »Till Boktryckeri-Societetens Högädle Herrar Ledamöter»,
däri konstförvanterna gå skarpt tillrätta med principalerna för
vårdslöshet med lärlingarnas tekniska utbildning och moraliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
