Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
’93
Det var Dödens Ängel min lärare föreläste. Jag hade växt upp i
en torftig prästgård på landet. I min faders bibliotek funnos nästan
uteslutande andaktsböcker och teologi jämte en del historiska arbeten.
Sina öfriga böcker hade han gifvit bort eller sålt vid afresan från
Sverige, ty resan blef dyr nog i alla fall för en pastorsadjunkt,
som hade vildmarkerna i det »hemska Amerika» till mål för sin färd.
I följd af dessa förhållanden hade jag dittills endast hört talas om
Tegnér, Wallin och Öfriga svenska skalder, men läst ytterst litet
af deras poetiska arbeten. Så hungrig jag var! Och därför var
den där kvällsstunden vid den svenska kofferten uppe i det stora
norra rummet i Andovers gamla prästgård en högtid, som jag aldrig
glömt, men som mina unga vänner i Sverige, med böcker och
skolor och lärare rundt omkring sig från den tidigaste barndomen,
säkert icke kunna förstå eller uppskatta. När läsningen slutats,
berättade *nin lärare mycket af intresse, rörande »Davidsharpan i
Norden» och därefter om andra svenska skalder. Jag hörde med
öppna öron och öppen mun — och mina läsare fa nu ursäkta, att jag
så här fritt omtalat denna lilla händelse. Om den bidroge till att
göra gossarna och ynglingarna därhemma i Sverige en smula mera
tacksamnja öfver sina rika tillfällen och förmåner, så vore mitt
ändamål vunnet. Men så mycket vågar jag knappt hoppas, ty jag
fann, att det är sant i Sverige liksom öfverallt, att en förmån kan
blifva en vana, och då upphör med ens tacksamheten.
Vi amerikaner äro särskildt stolta och glada öfver Wallin,
emedan han talat så vackra ord om vår medborgarkung, George
Washington. Jag tager mig bestämdt friheten att låta min
amerikanska patriotism fa den glädjen att här meddela den antydda
sången:
Svensk, fatta glaset i din hand
och klinga med amerikanarn
för fadern af hans fosterland,
den gamle tappre samfundsdanarn!
Så högt i ärans Panteon,
som du din store Vasa ställer,
så han sin store Washington,
och bådas bröst af stolthet sväller.
O, frihet, ur Guds hjärta ledd
att strömma i hvar mänskoåder!
För dig har hafvet ingen bredd
och jorden inga antipoder.
241
Ehvar du lyfter kämpens arm
mot dem som mänskorätt förtrycka,
går pulsen hög, blir själen varm
då ropet skallar: seger, lycka!
Du var det, af hvars riddarslag
han dubbades, den ädle hjälten,
som med tyranners nederlag
förhärligat virginska fälten.
Du var det, på hvars bud han kom,
slog fienden och så till dalen
med Fabii lager vände om,
den borgerlige generalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
