Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II. Lägerliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. III. LAGERLIV 113
ut som om han skulle bli tillfångatagen av boerna,
släppte han alla kulorna på marken, där de
fullkomligt sågo ut som lika många stenar, och tog sina
landmärken åt två eller tre olika håll, så att han
kunde precis återfinna platsen där breven lågo. Därpå
tågade han stolt vidare tills han hejdades av boerna,
som inte kunna finna något misstänkt hos honom,
även om de undersökte honom aldrig så noga. Så
väntade han kanske en dag eller två tills farvattnet
var rent, då han gick tillbaka till platsen där
landmärkena talade om för honom var breven funnos.
Kom ihåg att landmärke är varje föremål som
inte rör sig, såsom träd, jordvallar, klippor eller
annat, och att de utgöra signalposter för en scout, som
förstår att begagna dem.
Signalering.
Kapten John Smith var en av de första som
begagnade sig av signaler för att uttrycka enstaka ord
(för 300 år sedan).
Han kämpade då på österrikarnas sida mot
turkarna. Han ansåg det syndigt att strida mot kristna,
om det kunde undvikas, men han ville hjälpa varje
kristen, även om denne var utlänning, mot
hedningarna, varför han ingick i österrikisk tjänst.
Han uppfann, att användas nattetid, ett
signalsystem med facklor, vilkas olika ställningar i
förhållande till varandra betydde vissa ord, och många
österrikiska officerare lärde sig dem.
Vid ett tillfälle blev en sådan officer kringränd av
turkarna. John Smith ilade med en styrka till hans
8 Scouting for Boys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
