Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Invalen i Svenska Akademien, sådana de
gestaltat sig sedan hr C. D. af Wirsén tog hand
om institutionen, är det lönt att spilla ett ord
på dem?
Ända sedan stiftelsen hafva väl akademiens
inval oupphörligt varit företagna ur andra än
litterära synpunkter och allt från begynnelsen
hafva väl akademiens sammansättning för
betraktaren erbjudit en både öfverraskande och
muntrande anblick. Det är de blott alltför dödlige,
som utgjort flertalet bland dessa »odödlige» och
det är medelmåttorna och nollorna, som bredt
sig som bredast i akademiens guldinlagda fåtöljer,
medan de verkliga krafterna och de verkliga
intelligenserna, för den händelse de icke stått
alldeles utanför, i denna krets ständigt haft känslor
af obehag och vantrefnad. Det är dessa, nu af alla
andra än fackmannen totalt bortglömde, som haft
största glädjen af att slita det akademiska sidenet,
medan Kellgren, Tegnér och de andre store svurit
öfver hvad de kallade »ignoranternas akademi».
Och dock — i våra dagar har denna akademi blifvit
en »académie des ignorants» i långt högre grad
än någonsin. Den tråkige Blom, af samtiden
kallad »Kellgrens apa» med sin lilla torra själ
skulle dock känna sig förnärmad af att jämföras
med en C. D. af Wirsén, poeten med psalmboken
och långkatekesen, han som under de senaste
årtiondena förstått att göra sig till den styrande
på parnassen vid Skeppsbron. Och hur olitterära
många af akademiens tidigare ledamöter varit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
