Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det märkliga med en sådan roman som I
harnesk, ja, det mest intressanta med en
författarpersonlighet som Georg Nordensvan i hans
första skede är just, att de markera brytningen
och korsningen mellan efterromantiken och den
nya tiden, mellan 70-talet och 80-talet. En
man som Helge Rosenborg, hur är han ej
efter-romantiker till blod och läggning! Förklaringen
på hans andliga cession ligger just häri. Han är
mindre robust, men också mindre stort anlagd än
genombrottstidens soldater; i hans ådror ligger
eteriseradt just det verkligt fina och goda hos
den döende romantiken — denna litet världströtta
lutning åt estetisk epikureism, åt spirituell, men
föga djup skepticism och poetiskt dagdrifveri
samt denna ömtåliga motvilja mot att dra på
stridshandskarna och ställa sig i breschen, som
man finner hos de bästa af signaturerna, hos
Edvard Bäckström och väl äfven hos Carl
Snoil-sky. Han har alla dessa de estetiska
drömmarnaturernas vackra och intagande egenskaper,
men han äger äfven deras lyten, deras skygghet
för den solskensbrinnande och konturstarka
verkligheten, deras misstro mot det egna jagets
möjligheter, deras rädsla att kasta sig på hufvudet
ut i lifvet och låta hvirfveln ta sig, allt detta
famlande veka, som med rädda och tårdränkta
ögon biktar sig i Edvard Bäckströms Elegier.
Georg Nordensvan, som är några år äldre än de
flesta af sina kamrater, har säkert personligen
känt allt detta. Född 1855, ingick han först vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
