Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Öfversikt af missionens äldsta historia - A. Den apostoliska missionen - Missionens Herre - Judarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en krets lärjungar, som han uppammade till att sprida Guds evangelium
ut öfver världen. Stor var den icke denna hop: etthundratjugo till
antalet voro de bedjande och förbidande troende i Jerusalem (Apg.
1: 15), och då Paulus en gång nämner »mer än femhundra bröder»
(1 Kor. 15: 7) — hvarvid han efter all sannolikhet syftar på det stora
mötet i Galileen, dit Jesus önskade samla alla de sina — så hafva vi
därmed säkerligen fått uppgift på hela antalet af dem, som verkligen
vunnits genom Herrens egen predikan.
Sedan lät han sig upphöja på korset för att draga alla till sig
(Joh. 12: 32) och, uppstånden från de döda, sände han sina lärjungar
i världen, liksom Fadern sändt honom i världen (Joh. 17: 18), i det
han på berget i Galileen gaf dem det stora, konungsliga budet: »Gån
ut i hela världen och prediken evangelium för hela skapelsen!» (Mark.
16: 15). »Mig är gifven all makt[1] i himmelen och på jorden. Gån
fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar ... Och se, jag
är med eder alla dagar intill världens ände!» (Matt. 28: 18—20).
Och efter att hafva lofvat dem »kraft af höjden» skildes han
från dem och satte sig på Gud Faders högra sida (Luk. 24: 49 ff.),
där han lefver evinnerligen för att bedja för oss (Ebr. 7: 25). Vid
Faderns högra sida finnes därför missionens eviga lifs- och kraftkälla.
Därför kan missionen aldrig dö. Därför är dess seger evigt viss.
Därifrån sände han på pingstdagen sin bedjande och bidande
lärjungeskara sanningens Ande, som jämte dem skulle bära vittnesbörd
om honom (Joh. 15: 27), och i Anden återkom han själf för att med
dem draga ut intill världens ände »segrande och för att segra».
I hans namn gingo de ut. I kraft af hans namn utförde de
underbara verk. Han verkade med dem (Mark. 16: 20), ja, i dem (2
Kor. 13: 3) och förde dem alltid i triumf och uppenbarade lukten af
sin kunskap genom dem allestädes (2 Kor. 2: 14) — såsom han
lofvat göra alla dagar intill världens ände.
Judarne.
»Frälsningen är från judarne» (Joh. 4: 22). Detta Herrens ord
har nått sin fullbordan. Judafolket har så till vida utfört sitt värf: af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
