Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geriwanien.
fortsättningstillstånd för alla döda, hvartill motsvarighet finnes
äfven i de grekiska och romerska gudasagorna. Balder går till
underjorden efter sin död, och Hel smyckas i väntan på hans
ankomst. Svipdag går ock till Hel för att beveka ödet att
återlämna Balder.
Germanerna voro icke främmande för själavandringsläran.
Då hjälten Svipdag icke åtlydde gudarnes fredsbud, drefs han af
deras vrede att kasta sig i hafvet. Där förvandlades han i
djurskepnad och dök i förtviflan ned i djupet. Hans sörjande brud
tog falkhamn och letade i alla världar efter sin älskling. Hon
finner honom slutligen i hafvet vid ett skär, igenkännande den
förvandlade på ögonen. De tårar, hon göt öfver Svipdags öde,
förvandlades till guld, och med detta guld, det renaste i världen, köpte
hon honom fri från gudarnes vrede. Af Eddan finna vi i ett prosaiskt
tillägg till Völsungaquida, att af gammalt fans en tro, att människor
föddes ånyo, hvilket nu — säges det — under inflytandet af
kristendomen, kallas en käringsaga. Sålunda berättas, att Helge
och Sigrun, hufvudpersonerna i Völsungsången, lefvat flere gånger
på jorden. Äfvenså säges det i sagorna, att Olof den helige haft
en föregående tillvaro såsom Olof Geirstada-Alf. Men
själavandringen synes här helt och hållet sakna den mening, som vi
funnit i de österländska lärorna därom — föreställningen om
ett djupt fördärf, hvilket endast kan utplånas genom fortsatta
vandringar i växlande lifsformer, till dess själen, slutligen frigjord
från synd, försjunker i evig hvila hos varelsernas källa.
#
Germanernas land företedde föga omväxling (enligt Tacitus,
som skref sin Germania i slutet af första århundradet, och som här i
väsentliga delar följes). Endast här och där afbrötos de dystra skogarne
och de ödsliga träsknäjderna af något enstaka byalag, med där
omkring liggande åkertegar. Dessa hade vanligen inga
stadigvarande ägare, utan hela det odlingsbara området fördelades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
