Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 18 - 2 Maj
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänkt bjuda honom hem till sig för
att få honom undan judarnas
mordplaner. Även då svarade han tydligt
och bestämt, att han icke lät locka
sig. Han sade: "Sannerligen,
sannerligen säger jag eder: Om
vetekornet icke faller i jorden och dör, så
förbliver det allena; men om det dör,
så bär det mycken frukt." Joh.
12:24.
Forts.
Det är jag!
En stackars hottentott i södra
Afrika bodde hos en godhjärtad
holländare, som var angelägen om att han
måtte få lära något om Jesus Kristus,
syndares Frälsare. En dag hörde
han följande ord läsas ur Nya
Testamentet: "Två män gingo upp till
templet för att bedja."
Den stackars vilden, vars hjärta
redan blivit uppväckt, blickade
allvarligt på den läsande och viskade:
"Nu vill jag lära mig, hur jag skall
bedja."
Holländaren fortfor att läsa: "Jag
tackar dig, Gud, att jag icke är
såsom andra människor."
"Nej, det är inte jag, jag är
värre", viskade hottentotten.
Åter läste holländaren: "Jag
fastar två gånger i veckan, jag giver
tionde av alla mina ägodelar."
"Det gör inte jag. Jag beder icke
på detta sätt. Vad skall jag göra?"
sade den orolige vilden.
Den gode mannen fortfor att läsa,
tills han kom till publikanen, "som
stod långt borta". "Det är där jag
är", sade hottentotten. "Vågade
icke ens lyfta upp sina ögon till
himmelen", läste den andra. "Det är
jag!" utropade hans åhörare. "Utan
slog sig för sitt bröst och sade: Gud,
misskunda dig över mig, syndare!"
"Detta är jag! Detta är min bön!"
utropade den stackars varelsen och
slog sig för sitt bröst och bad: "Gud,
misskunda dig över mig, syndare!"
ända tills han i likhet med
publikanen gick bort till sin hydda som en
frälst och lycklig människa.
Högmod går före fall.
Aftonen före Napoleon den förstes
avresa till Ryssland, där han med
sin väl utrustade här ämnade krossa
zarens välde och underkuva landet,
framlade han sina djärva planer för
en av hovets damer. Förvånad vid
det övermod, som uttalade sig i hans
ord, sökte hon stävja honom genom
att anföra det bekanta ordspråket:
"Människan spår, men Gud rår."
"Min fru", sade kejsaren med
förtrytelse i blick och åtbörd, "jag spår,
men jag rår också."
Vi veta alla, huru det gick
Napoleon och hans här under detta
fälttåg, huru han, som övermodigt drog
ut för att krossa, själv blev krossad
och hans makt bruten. Och det icke
genom vapenmakt, utan genom det,
som kom omedelbart ur Guds hand,
nämligen häftiga snöfall, stormar och
en förskräcklig köld, för vilka tusen
och åter tusen av hans stolta krigare
dukade under. Ty Gud står alltid
och alltjämt emot de högmodiga.
Högmod går före fall på samhällets
höjder lika väl som i de djupa
dalarne.
"Given Herren, eder Gud, äran, innan
han låter mörker komma och innan edra
fötter stöta sig emot de branta bergen,
och I vänten ljus, och han förvandlar och
förbyter det till tjockaste mörker." Jer.
13:16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/senap/1920/0143.html
