Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - VI. Gårdsmöten i vinterkyla och varma möten i tillfälliga lokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gårdsmöten i vinterkyla
för vilka han ej hyste något intresse, så tog han ej någon notis därom
och besvärade sig ej ens med att besöka något av dess möten. Då
mötena började hållas i samma gård, där han bodde, kunde han emellertid
ej annat än observera dem genom fönstret. Det var något uti de
deltagandes sätt, som tilldrog sig hans uppmärksamhet och intresserade
honom. Det var friskhet, allvar och övertygelse sammanparade på ett sätt,
som han aldrig förut skådat. Efter någon tvekan och fastän han fruktade
att det skulle kunna synas ganska komprometterande för honom, tog
han mod till sig, gick ut och blandade sig med den ’vulgära hopen’.
Intresset stegrades, och om oordningar förekommo, började han uppträda,
om ej som ’trons försvarare’, så åtminstone som Arméns försvarare.
Med en promenadkäpp i handen brukade han vandra omkring bland
folket samt egenhändigt aga okynniga pojkar. Stundom kom någon
po-sitivhalare in på gården för att, mutad av krögarn i närmaste hörn, störa
mötet med sin musik, men dessa brukade den frivillige ordningsmannen
utan misskund låta kasta huvudstupa med positivet på ryggen ut genom
portgången. Ehuru alldeles oomvänd och till och med utan något begär
efter frälsning, grundlades hos den unge mannen en uppriktig aktning
för Frälsningsarméns av den stora hopen föraktade apostlar, vilket nog
medverkade till att, då han flera månader efteråt på annan plats och
under andra förhållanden kände sitt behov av frälsning, det just var
hos dem han sökte vad hans hjärta trängtade efter. Kanhända också
någon av salvationisterna, av tacksamhet för den välvilja han bevisat dem
genom att medverka till ordningens upprätthållande vid deras
gårdsmöten på Kungsholmen, någon gång ihågkommit den där studenten i sina
böner. Nog av, han är nu en av Frälsningsarméns äldsta och mer kända
officerare i Sverge.»
Man torde icke begå något misstag, då man gissar att den »den där
studenten» var Emanuel Hellberg, som sedan blev författare till »Tio
års fälttåg» och slutade sitt liv som kommendör Booth-Hellberg.
Vid denna tid började en del framstående kristligt intresserade
personer inbjuda major Ouchterlony att i deras hem hålla salongsmöten.
I dessa sammankomster fick majoren utmärkta tillfällen att inför
bildade och inflytelserika personer frambära sitt budskap och förklara
Frälsningsarméns mål och metoder, vilket blev av stort värde. Till ett
sådant möte voro särskilt prästmän inbjudna. På deras kritiska frågor
och anmärkningar säges major Ouchterlony inte haft stort annat svar
än: »Salig är den som icke tager anstöt av mig.» Från detta möte
daterade sig den kände prästmannen komminister B. Wadströms vänskap till
Armén. Regelbundna möten höllos även under vintermånaderna i en
sal i Gundbergs fabrik på Kungsholmen.
Efter någon tid lyckades det major Ouchterlony att på nytt få för-
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
