- Project Runeberg -  Sextio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882-1942 /
112

(1942) [MARC] Author: Evald Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - IX. Andlig vårtid med sjudande liv och stark växtlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Femtio års fälttåg

Begynnelsen var god, men redan då sökte en del oroliga element
störa verksamheten. Den nya kårens första rapport i Stridsropet,
skriven några dagar efter öppnandet, säger bl. a.: »Många kristna
ha tackat Gud att han sänt Armén hit. Djävulen, vår avsvurne fiende,
förargas i sitt sinne, då han ser att vi ämna ställa till förödelse i hans
led. Han giver också sitt missnöje till känna genom några av sina
stackars offers bullersamma uppträdande.» Rapporten slutar med
meddelandet att man redan bett med »ett dussin själar».

I praktiskt taget varje möte var lokalen fullpackad av folk. Oftast
stod en väldig kö utanför lokalen i god tid före mötena, och när
dörrarna öppnades, uppstod i allmänhet en fruktansvärd trängsel i
kampen om en plats. En av kårens nuvarande soldater berättar att då hon
som liten flicka gick till »Tvåan» och ställde sig med i köerna för
att komma in, det ej sällan hände att hon av trängseln lyftes från
gårdsplanen och ej kände fast mark under fötterna förrän på lokalgolvet.
Att dessa lokalstormningar avlöpte utan svårare olyckshändelser måste
betecknas som ett under, då man vet att så brutala fridstörare som
medlemmar av 1880-talets ökända »kungsholmsliga» drevo sitt spel
vid desamma.

Den 1 april 1886 blev Stockholms I:a kår husvill och höll under
de närmaste månaderna mycket till hos II :a kåren. Den följande tiden
fortgick alltså arbetet i armélokalen på Kungsholmen ganska mycket i
samarbete mellan de båda kårerna. Lokalen, som förhyrdes av
godtemp-larna, fick emellertid icke användas av Armén mer än tre vardagar i
veckan och vissa tider på söndagarna. Detta sakförhållande samt den
omständigheten att lokalen var för liten hade gjort att man snart nog
började se sig om efter möjligheter att få en ny sådan. Man lyckades
också finna en tomtägare på Kungsholmen, som befanns villig att bygga
en större och bättre lokal för II :a kårens räkning. Denna blev färdig
på våren 1887, men då I:a kåren alltfort var husvill, beslöts att denna
kår tillsvidare skulle få disponera den nybyggda lokalen, medan II :a
kåren kvarstannade i godtemplarhuset.

Under förvintern 1887 kunde II :a kåren taga lokalen vid Pipersgatan
5 i besittning. I denna lokal, som rymde 700 personer och hade ett
soldatrum med plats för 175, arbetade kåren sedan under tio lyckliga
år, växte sig starkare, blev fast organiserad och fick nya
verksamhetsgrenar, musikkårer etc.

Den 1 oktober 1897 måste kåren till sin gränslösa sorg lämna sitt

112

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free