Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XV. Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
lat en avsevärd byggnadsfond och hoppas att inom kort få egen lokal
uppförd.
En annan landsbygdskår, vars begynnelse också avviker åtskilligt
från det vanliga och vars första tid var synnerligen stormig, är Delsbo
i Hälsingland. Vår kamrat Märta Kårström, som ännu när detta skrives
är aktiv soldat i kåren, hade, ehuru hon icke var officer, som assistent
medverkat vid öppnandet av kårer i Norrland. Hemrest till Delsbo för
att vila började hon där arbeta för Guds rike, fick många människor
frälsta, skaffade medel och byggde lokal och förberedde sålunda kårens
öppnande, vilket ägde rum den 3 augusti 1890.
Berättelsen om banbrytningsarbetet i Delsbo är återgiven efter Märta
Kårströms egna ord:
»Jag kom till Delsbo den 3 oktober 1888 för att vila mig. Genast
ville jag deltaga i något möte, men först efter fyra månader kom en
gammal predikant till trakten och höll sammankomst. I denna passade
jag på att säga några ord. Resultatet blev att många förklarade: ’Vi
vilja inte ha någon villolära till Delsbo. Att du kommer med sådan
är ju klart, du har ju vilddjurets märke på dina kläder.’ Emellertid
rekvirerade jag Stridsropet från högkvarteret, gick omkring och sålde
det samt sökte då och då vid andra besök i hemmen förklara vilken
rörelse jag tillhörde och hurudan den var. Då började man kalla mig
’frälsningsfröknen’.
Så kom det en predikant Ström till trakten. Han hade blivit
uppmanad att låta mig och en min kamrat hjälpa till i hans möten i Delsbo,
vilka pågingo tre veckor. Det gjorde vi. Resultatet av dessa möten blev
att trettio själar kommo till Gud. Detta blev signalen till en väldig
uppståndelse, och man sökte på olika sätt hindra själafrälsningsverket.
I ett möte talade jag med en ung man. Då kom en äldre kvinna till
honom och utropade: ’Gör inte som Märta säger, Olle! För kom ihåg
att porten är trång och vägen är smal. Det går inte så lätt att bli frälst,
som hon säger. Hör du det, Olle!’
Det hade beslutats att en kollekt skulle upptagas varje vecka under
denna mötesserie — den första skulle tillfalla en sjuk, den andra skulle
predikanten ha, och den tredje skulle användas att betala lyset i
möteslokalen. Då jag gick omkring och tog upp den tredje kollekten, ropade
en äldre man: ’Mig får du inget ljus av. Fräls ditt folk i mörkret, du
Märta!’ På natten hade Gud emellertid talat till den mannen, och nästa
morgon kom han till mig med ett paket ljus och sade: ’Se här får du.
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
