Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sig Folkesons historia - 7. Sig Folkesons sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIG FOLKESONS SISTA ÅR
51
att han gifvit Gud för liten ära. Fast han icke
alls trodde på spådomar, så var det liksom SnokBörtas ord lagt sig som tungt järn öfver honom,
då hon sagt: »Sig Folkeson, Sig Folkeson! Ingen
ting betyder det att du hjälpt fattigt folk, att du
malt fritt, att du låtsat dig liten! Vår Herre har
ändå sett att du velat räkna dig för mer än dem
du hulpit, att du gjort dig från bonde till herre
man, du, Sig Folkeson ! Men det skall du veta att
ingen är herreman mer än Vår Herre, och större
träd har han blåst omkull än hvad du är, Sig
Folkeson! Kort lär din släkt regera Simlångsgårdarna !»
Sig Folkeson ansågs för mäkta rik. Ingen
anade hvad det kostat att köpa alla de stora skän
kerna den gång han greps af barmhärtighetstanken
mot det fattiga folket. Eller hvad det kostat att
ligga från arbetet i skogarna, mossarna och fälten,
alla de långa år han gått kring bland folket. Eller
hvad det kostat att hålla ett stort hus med välfägnad och gille för hvar man som trädde inom
tröskeln. Eller hur många lån han förlorat och
huru många vänner han hulpit.
Så att då Sig Folkeson en dag sålde sina stora
fiskeverk i sjön, då ville folk alls icke tro att han
varit nödd och tvungen. Han som hade Marsjö
och Tirsholm och fyra andra gårdar i sin ägo, så
att man kunde stå högst på Bockåsen och se öfver
de tre sjöarna och deras stränder, utan att se andra
fält än Sig Folkesons, skulle han behöfva sälja för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
