Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 DET GAMLA BRUKET.
fört dem, förvånade oss alla, och Bratt sade: »De där resa
ned i Venjansjön allesammans, om vi komma att flotta
timmer här.» Om den saken voro vi snart alla ense. Men
det lönade icke att grubbla på den saken, hur förarglig
den än var, ty nog hade jag en aning om, att vi i alla
händelser skulle komma att flotta timmer efter Kräggån,
om det också ej skulle bli nästa år. Likafullt höll tan-
ken på de små kvarnarna mig länge vaken, där jag låg
och vände mig på min friska granrisbädd i den lilla fäbod-
stugan, men så domnade jag af och hörde ingenting förr
än vår kojråtta slamrade med sin kaffepanna på mor-
gonen.
Vår >»råtta» var en genuin Dalbypojke, förståndig och
beräknande, som folket är i den orten. »Ligg e’ stönn te
(ligg en stund till)!» sade han då han såg mig vaken.
»Skodda (dimman) är så tjock så vi finner (hittar) ej i sko-
gen förr än den reser (faller).»
Jag kände på mina ömma höfter och axlar, steg upp
och rustade mig, hvilket hade till följd, att alla mina karlar
gjorde på samma sätt, och efter en knapp halftimme voro
vi ute, oaktadt dimman icke var skingrad. Vi gingo samma
väg som aftonen förut, eller förbi de många små kvarnarna,
som med sina sneda knutar och fallfärdiga tak sågo helt
trolska ut i morgontöcknet.
Följande den lilla vilda strömmen, voro vi snart inne
i urskogen, där vi fingo klifva öfver vindfällen, vada i
myrar eller hoppa på stenarna. Tre timmar eller så torde
vi marscherat då vår väg helt plötsligt stängdes af en sjö.
Kompassen hade så ofta jag rådfrågat den hittills pekat på
nord-nord-ost, men nu gick det vatten vi påträffat i norr
och söder.
Där stodo vi litet villrådiga och sågo frågande på hvar-
andra. Beslut blef strax fattadt och verkstäldt: karlarna
afkastade sina säckar, och snart hade vi en sprakande eld.
Vid den skulle vi rasta tills dimman försvunne och syn-
kretsen vidgade sig. Den som ej känner skogslifvet och
färderna i öde och okända trakter kan icke riktigt fatta,
hvilken njutning det är att efter några timmars oafbruten
marsch få kasta sig ned i den mjuka mossan och vid en
RE Llnjprnasi ne nn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
