Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR SKOGSSTÄMPLARNA HADE DET. 2
det varit; men nog förefaller det märkligt, att en sådan
industri funnits inne i urskogen.
Under mina funderingar hörde jag ej vidare af vindens
tjut. Jag gick upp och fann då, att det var alldeles lugnt,
men att snön fortfor att falla rätt ymnigt. Ännu gingo
vågorna höga nog, men sina hvita kammar hade de förlorat.
För öfrigt hade vinden på sistone kommit från väster, och
det var således gifvet, att vid västra landet endast små
vågor vore att bekämpa.
»Upp!» ljöd mitt rop, och upp kommo alla man, pri-
sande väderväxlingen, hvarpå så väl Morakarlarna som vi
snart voro i våra båtar, tagande under afskedshälsningar
hvar sin kosa.
»Nu ha skogsstämplarna det så måttligt,» sade Jon då
vi efter en stunds rodd uppnått den skyddande stranden
och foro raskt fram i nära lugnt vatten. »Men det var
en styggelse så det häfver ned; snart ha vi båten full
af snöl»
»Den kunna vi häfva ur,» sade Daniel, >»men kamraterna
där borta i storskogen, de få nog betala dagspenningen, är
jag säker om, ty nu står dem snart snön öfver knäna, och
marken är uppblött.»
Vid sådana tillfällen hade skogsfolket det verkligen
svårt, och dåligt väder kostar verksägarna mycket penningar
därigenom att arbetet går sakta.
Mot skymningen voro vi vid ändan af den stora sjön.
Nu hade vi forsarna kvar, men de oroade oss icke, ty den
första och största forsen, den vid Johannesholms bruk,
gingo vi förbi, och nedom denna hade vi andra båtar. De
små forsarna som voro där emellan och mitt hem aktade
vi icke; dem kunde vi befara i djupaste mörker. Det
gjorde vi äfven och kommo lyckligt och väl hem och fingo
hvila ut i ett varmt rum och en god säng. Och en sådan
njutning som timmermärkaren då erfar är för slättlandsbon
ofattlig.
Annorlunda förhåller det sig för skogsarbetaren. Min
Daniel hade nog sängplats i drängstugan, och därtill hade
han halm, men icke något vidare. Jon däremot hade dräng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
