Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet historia - 6. Invandringsväg och bostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 LITET HISTORIA.
Att en hel del löst folk invandrat, veta vi, och många
af dem helt säkert utan bestämd plan. De följde under-
stundom familjerna, en del drefvos af äfventyrslystnad,
andra af tvång och några för att undfly kollision med sitt
hemlands lagar, dem de på ett eller annat sätt kränkt; och
att ett och annat älskande par, som på annat sätt ej kunde
komma tillhopa, äfven tagit sin tillflykt till de svenska sko-
garna, kan man taga för gifvet.
Beklagligen lemna oss rättsprotokollen en lång lista på
finska invandrares brott mot lagarne. Drifna dels af för-
följelse, dels af nöd, begingo de gerningar vittnande om
enfald och råhet, men äfven om snikenhet och öfvermod.
Den företagsamme och ordentlige finnen, som förut be-
redt sig på inflyttning och på förhand röjt och byggt sig en
bostad, hade vid framkomsten glädjen att kunna motse fram-
tiden med tillförsigt, ehuru hårda och långvariga arbeten
återstodo, innan han kom till ett någorlunda säkert obe-
roende.
Sedan pörtet eller badstugan tagits i besittning, måste
hans första tanke egnas omsorgen om mat för dagen, ty
det säger sig sjelft, att familjen icke på kälken eller ryggen
kunnat medföra någon större kvantitet lifsmedel.
Anlände han, enligt beräkning, på våren, var fåglarnes
lek- eller speltid inne, och helt säkert befunno sig familjens
manliga medlemmar redan första morgonen ute på lekarna
eller spelställena, der den beväpnade och skjutkunnige gjorde
sitt bästa, antingen nu vapnet var en bössa eller en pilbåge.
De som saknade vapen förfärdigade giller och snaror.
Med den rika tillgång på villebråd som den tiden fans an-
skaffades utan särdeles möda tjädrar och orrar för de första
dagliga behofven, och under tiden sågo sig jägarne om efter
större villebråd. Elgen var nog mest eftersökt och någor-
lunda lätt åtkomlig för den vane skidlöparen. Att otaliga
björnar äfven fingo sätta lifvet till, vet man af den sed
finska björnjägare hade att uppspika björnarnes kranier på
särskilda furor. Mot slutet af 1700-talet funnos enligt Fernow’s
uppgifter ännu i Fernebo och Skillingsmarks socknar i Verm-
land sådana furor, der hundratals björnskallar voro upp-
spikade. N
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
