Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet historia - 6. Invandringsväg och bostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 LITET HISTORIA.
samma sved eller vid en annan lämplig plats en bit der-
ifrån.
Så tillgick vid de mer ordentliga finnarnes inflyttning
och bosättning.
Andra och mer håglösa familjer ströko längre tid
omkring i skogarna, tills de funno lämpliga platser eller
ödehemman. De uppförde då provisoriska bostäder, ofta i
form af ett tält eller en kåta. En sådan förfärdigades af upp-
resta stänger med öppning i midten för utsläppande af
röken. Stängerna belades med ris och deröfver jord; elden
uppgjordes på golfvet, och dörröppningen betäcktes med en
hud, vanligen af elg. :
Det var nybyggarens första bostad, ochi en sådan måste
han tillbringa första året eller så lång tid tills han fått
sved och pörte färdiga.
Att kåtformen icke bibehöll sig länge bland finnarne,
är troligt, ty ehuru de hade outtömliga förråd af torrved
och kunde elda dygnet om, voro dock dessa kåtor kalla, och
elden måste jemt underhållas. Att jordkojan ibland före-
drogs, vet man, och att döma af de gamla tomtstenar man
ännu ser i Vermlands och Dalarnes skogar, torde finnarne
ganska allmänt begagnat sig af det ännu vanliga störhuset.
Detta var nödtorftligen timradt och tätadt, hade formen
af en rektangel med dörr på gafveln och öppning för röken
i det brutna taket. I väggarna intimrades ett par stockar
som stöd för en så bred brits, att en menniska kunde ligga
derpå med hufvudet åt väggen och fötterna åt elden. Stoc-
karna belades med huggna bräder och derofvanpå med
granris. Detta blef bädden. Af trä och sten, lika högt
från marken som britsen, byggdes nu en likaledes rektangel-
formig mur. På denna upplades tvenne grofva och torra
furustockar, den ena ofvanpå den andra, och den ännu
i skogbygderna brukliga nödelden (nyingen) brann och
lyste ofta dygnet om, beroende på huru grofva stockarna
voro.
Att dessa s. k. störhus voro varmare och bekvämare än
kåtan är gifvet, och derigenom att elden brann jemt och
länge, var den mindre besvärlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
