Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 1. Uppbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPBROTTET. 41
»Tyst, Anti lilla!» sade mor Mattu; » önska oss ej olycka;
den kan nog komma ändå, låt oss skynda att upphinna
våra karlar.»
Komna en bit längre, hörde de snart braket af en
fallande fura och omedelbart derpå raska yxhugg. Snart
ropades till dem att stanna med kälken vid stranden och
sedan komma upp och hjelpa till att laga i ordning natt-
lägret:
Raska och vana som dessa karlar voro, dröjde det icke
länge förr än nattelden var upplagd och tänd, hvarefter
kälken drogs fram till elden och barnen fingo värma sig.
Återstod att skaffa ris till bädd och koka aftonmåltiden;
karlarne utförde det förra, mor Mattu det senare.
Sedan den enkla måltiden, bestående af vattenvälling,
hvaruti en bit talg blifvit smält och invispad, var förtärd,
lades barnen på den medförda fårskinnsfällen och föllo
snart i sömn. Männen tände sina pipor, pojkarne sträckte
sig rak långa på granrisbädden, och Pecka frågade mor-
brodern, hvar de egentligen skulle slå sig ned då de kommo
till Sverige.
»I Vermland,» blef svaret.
»Hvar der?»
» Norr och vester om Malmberget.»
»Hur långt derifrån?»>
»Vet ej så noga; det beror på föret; ett par veckor,
tänker jag.»
»Hur skola vi finna dit?»
»Åbh, vi finna väl dit på ett eller annat sätt.»
>»Upp, pojkar! Ni måste hugga småskog att lägga om-
kring elden, ty yret ökar; vi få tungt före i morgon. Kom
alla,» sade Örjan, i det han tog yxan, begaf sig bort och
högg ned den ena yfviga, tätgrenade busken efter den andra,
hvilka gossarne framsläpade till elden, der de i en half
cirkel lades omkring bädden. Der ofvanpå uppsparkades
snö, tills det hela bildade en försvarligt hög vall omkring
lägerplatsen, och tämligen skyddade sofplatsen för blåst
och yrsnö.
Sedan Örjan sett om sin bössa, lade sig männen med
sina vapen bredvid sig, och snart sofvo de efter det trägna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
