Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 3. Första storjagten - 4. Landsmän påträffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSMÄN PÅTRÄFFAS. 63
att rekognoscera. Anti, såsom äldre, åtog sig detta, emedan
han nu talade svenska lika bra som Pecka, och åtföljd af
hunden, gick han fram till gården.
Det drog ut mer än en timme innan han återkom och
meddelade, att han träffat välvilligt folk, och att de lofvat
gossarne frid hos dem.
Något mjöl eller salt kunde de dock ej erhålla, men en
gammal svensk bonde hade lofvat nästa dag följa dem till
ett ställe, der han var viss om att båda delarne kunde er-
hållas, och deruti höll han ord. För sin björnhud erhöllo
de så mycket proviant de förmådde bära. På sin fråga, hur
långt det var till Vermland och Malmberget, fingo de det
svar, att det vore bäst följa elfven utefter. Det var Dal-
elfven de hittills följt och hvars namn de nu för första
gången hörde. Der skulle de norr ut träffa bygd, der de
kunde vidare fråga sig för.
På gossarnes fråga, om några andra finnar varit synliga
i bygden, svarades, att sådant inträffade ibland, men det
året hade ingen synts till.
Belåtna fortsatte de vandringen. Öfverallt der de
rastade blefvo de vänligt bemötta, ehuru deras bössor stun-
dom väckte oro, emedan eldvapen voro ovanliga i denna
del af landet.
4. Landsmän påträffas.
Efter några veckor återfinna vi ynglingarne inne i
skogen. Sommarnätterna hade börjat bli mörka och dagarne
svala. På det sista rastestället hade man sagt dem, att de
nu skulle gå rätt åt vester öfver skogarne och bergen, då
de skulle träffa Vermland och, om de hade tur, något torp,
der de kunde få bättre underrättelser om Malmberget.
På dessa ofullständiga råd hade ynglingarne åter be-
gifvit sig in uti de ändlösa skogarne. De voro vid godt
mod och friska krafter, ty de hade nu en tid haft det bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
