Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 6. Vistelsen vid Peckafallet. Lodjursjagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LODJURSJAGT. 79
dock ingenting; deremot hade de fått veta, att arbete under
vintern kunde erhållas vid grufvorna och vid Herrhult. Der
skulle stora jernverk byggas af hertigen, och dit vore fin-
narne välkomna. En förordning hade utkommit, att finnarne
minst en gång i månaden skulle infinna sig vid kyrkan;
men Daniel tänkte, att den säkert icke gällde Peckatorpets
invånare, som bodde så långt bort, och talade derför ej
om den.
Efter några dagar besöktes björnfällan. Den stod orörd:
ingen björn hade hittat dit. Den nedslogs derför, då Daniel
trodde det redan vara för sent på året att ha den gillrad.
Gossarnes jagter — ty nu kunde Pecka vara med —
inskränkte sig till närmaste trakten kring torpet och gällde
mest fågelfångst. Daniel sysslade med sin odling och Lissu
med att sy kläder åt gossarne.
Så föll första snön. Kölden hade redan förut isbelagt
alla vatten och gjort alla kärr och myrar gångbara. »Nu,
gossar,» sade Daniel, då han på morgonen upptäckte att
snö låg öfver all mark, »måste vi ut. I dag rusta vi, och i
morgon draga vi åstad.» Det blef lif och lust i finnens stuga:
bössorna fejades, kulor stöptes, björnspjutet och yxorna
slipades. Mor Lissu låg dagen lång vid den rökande elden
och stekte läffsor (små kakor), och i säckarne nedlades kött-
stycken, salt och mjölpåsar. Allt var i ordning till kvällen.
Racki försågs med ett tjockt läderhalsband, hvari spikar
och jerntaggar voro inslagna till försvar mot vargarne, ifall
han skulle bli angripen.
Så rustade, drogo våra jägare följande dag ut i mar-
ken. Kosan togs nu mot de stora skogrika markerna i norr.
Den dagen funno våra spanande jägare inga spår efter
större djur, men mot skymningen, just då de tänkte slå
läger, påträffades spår efter tre stycken lodjur, mor med
ungar. För ögonblicket var dervid intet att göra, och fin-
narne slogo läger på vanligt sätt. Flere timmar före dagen
väcktes de af Daniel, som redan späntat en hop stickor till
bloss. »Gören eder i ordning, gossar, ty nu måste vi innan
dager tillryggalägga hela den vägsträcka djuren gått i natt,
för att sedan möjligen hinna upp dem frampå dagen.» Gos-
sarne voro snart redo med frukosten, och omedelbart derpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
