Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 7. Mårdfångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[9.60]
4 ÖRJAN KAJLAND OCH HNHANS POJKAR.
spetthålet, der mården visat sig, med sin hopklämda mössa.
»Se så.» sade han till gossarne, »kom nu hit och håll mös-
san! Nu ha vi dem.» Då Anti öfvertagit bevakningen af
hålet, kröp Daniel utmed den på marken liggande furan,
lade örat intill och lyssnade. Ett par gånger hade han
flyttat sig, då han stannade och lyssnade noggrannare, i
det han sade till gossarne: »här hör jag mården; han
kraflar; ännu är lif i honom, men snart är han kväfd, tyst!
Ja, nu är det slut med honom; hit med yxorna! Pecka,
hugg du der; här skall jag hugga,» och så genljöd skogen
af muntra hugg, tills alla jägarne hade hvar sin breda
skåra. »Stopp, nu klyfva vi,» sade Daniel, och så höggo de
in yxorna på hvar sin sida mellan de öppnade hålen och
bände till. Ratsch! Der flög en stor träbit ut och öppnade
ett gapande hål. Der lågo båda mårdarne, sida vid sida,
kväfda af röken. »Hej!» ropade Daniel, »i dag ha viredan
förtjent oss en god dagspenning, gossar. Låt oss begagna
elden och äta middag.»
Under hvilostunden kommo våra jägare, lifvade som
de voro efter den lyckliga jagten öfverens om att nu på
några dagar icke bry sig om andra djur än mårdarne. Den
jagten var inbringande, arbetet måttligt och skinnen lätta
att bära med sig. De beslöto derför slå läger der de voro,
lemna stora säcken kvar der och bege sig åt olika håll för
att söka upp spår, ty den årstiden, sade Daniel, vore mår-
darne icke vidfarna; de hölle sig i veckor på den trakt der
de vid vinterns början anträffats.
Med) gladt mod och lifliga förhoppningar skildes
våra jägare, för att vid mörkrets inbrott sammanträffa.
Racki följde alltid, då han fritt kunde välja, Pecka, och
då de en stund efter de andra inträffade vid elden, kunde
Pecka framvisa ännu en mård, som han gräft fram vid
en stubbrot öch som af hunden ihjälbitits. Äfven de
andra jägarne hade upptäckt spår efter mårdar och Da-
niel efter en fock elgar. De voro dock ense om att
fortsätta jaga mård.
Efter ungefär en veckas bortovaro återkommo våra
raska skogsströfvare till finntorpet, visserligen litet trötta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
