Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 10. Ödebygget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDEBYGGET. 95
skulle blifva deras hem. Nu började ett styft arbete för
karlarne, men de blefvo väl belönade, ty fisket utföll rikligt.
Fiskarens kärl fylldes hastigare än man förmodat, och af
öfverskottet fingo utvandrarne medtaga så mycket de för-
mådde bära.
En tidig morgonstund bröto de upp från laxelfven och
togo vägen utmed kusten. De påträffade här rätt ofta väl-
villiga menniskor, af hvilka de erhöllo hjelp och upplys-
ningar. Deras resa gick dock icke fort; dels måste tid egnas
åt jagt och fiske, och dels hindrades de af strida elfvar,
der karlarne måste förfärdiga flottar för öfverfarten. HSom-
maren var förbi och hösten inne då de hunnit så långt mot
söder, att de borde vika af åt vester. Man beslöt sig äfven
derför. För de få daler vårens arbete gifvit 1 öfverskott
inköptes de oundgängliga förråden, förnämligast salt, krut
och bly. Man tog vägen utmed Voxna elf åt Dalarne till,
i förhoppning att påträffa landsmän. Så skedde också, ty
finnar påträffades i Ore, der våra trötta vandrare beslöto
hvila ut några dagar.
Af Orefinnarne fingo de icke särdeles goda underrät-
telser om det nya landet. Vintrarne vore långa och svåra,
och under somrarne inträffade litet emellan frostnätter, som
inverkade menligt på växtligheten. Deremot vore skogarne
fulla af allt slags vildt och vattnen af fisk. Utefter elf-
varne funnes naturliga ängar, och sommarbetet vore bra
nog, ty på en mängd myrmarker växte gräs. Hade man
blott kreatur, lönade sig boskapsskötseln bäst. Från trakten
omkring Malmberget hade de hört, att finnarne der oroades
och hade det svårt. De rådde derför våra utvandrare att
se sig om efter hemvist i Dalarne. Örjan och Hejki, som
tyckte sig redan vandrat långt nog, funno rådet godt och
beslöto lemna Mattu med barnen kvar för att hvila ut,
medan de drogo ut i skogarne för att se sig om.
Efter två veckor kommo de åter och funno Mattu och
barnen vid godt mod. MHvilan och den gästfrihet de åtnjutit
hade haft ett godt inflytande på dem. Med glädje helsade
Mattu karlarnes återkomst. Ehuru hon haft arbete hela
tiden med att laga deras kläder, hade hon dock funnit det
långsamt och var nu glad att få börja vandringen igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
