Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 13. Örjans färd till hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
man helt kort, att det vore omöjligt, ty hertigen vore borta.
När han skulle komma hem, visste ingen. Örjan finge komma
åter eller stanna kvar, hvilketdera han ville; i färdstugan
kunde han gå in och värma sig. Detta var något som vår
långväga finne icke hade tänkt sig. »Icke hemma!» mum-
lade han för sig sjelf, i det han slog sig ned på kälken och
torkade bort svetten från pannan. »>»Icke hemma! Jag skulle
få gå in i färdstugan. Den som visste hvar den vore till-
finnandes, och så mycket folk sedan! Hvad skall jag taga
mig till? Hvart skall jag gå?»
Ur dessa tankar väcktes han af ljudet af hästtramp och
ett par skarpa toner från en lur. Då han vände sig om,
fick han se en trupp ryttare komma i friskt traf. De glän-
sande rustningarne, de frustande hästarne, de storväxta och
ståtliga ryttarne gjorde finnen helt förvånad. Fly kunde
han icke, utan förblef orörlig tills en barsk röst ropade:
»Ur vägen med kälken!» och upp flög Örjan och ryckte
släden på sidan, just som det första ledet passerade för-
bi honom. Efter ryttarne följde flere slädar och så en
skara ryttare till. När nu vår finne vände sig mot gården,
såg han att alla stannat der, samt att en hel hop menniskor
omgaf dem, alla med blottade hufvuden, och nu först för-
stod han att det var hertigen. Glömmande allt vid denna
tanke, drog han sig utan tvekan närmare. Han såg de re-
sande gå in i det i hans tycke omåttligt stora huset, hvarpå
ryttarne redo bort och folket skingrade sig. Platsen var
nu öde; endast Örjan med sin kälke fans der. Nu återkom
hans oro. Hvad skulle han taga sig till? Skulle han vända
och begifva sig hem igen? Ja, det vore nog det säkraste,
och så grep han tag i vidjan som tjenade honom till drag-
rep och tänkte vända, då någon ropade till honom: »Hitåt
den här vägen! Raska på!» och emot honom kom en gam-
mal man, som tillade: »Du är främling här, finne, kan jag
se; hvad vill du?»
»Tala med hertigen och få mig en byggnadssedel, om
det är möjligt.»
>Åh ja, det får du nog; du har en hederlig förning.
Din skinnpacke visar, att du icke är oduglig eller ligger på
latbänken, och det är saker som gäller här i gården.
re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
