Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 19. Renfjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
äkta finsk uppfinning, hvars sinnrikhet erkändes af alla. Så
var man färdig och mottog sista rådet af gubben. »Följ
elfven dit jag sagt,» sade han till sin son, »och meddela
er icke med Limafolket! De behöfva icke veta, om ni äm-
na er öster eller vester ut. Guds frid! Kom snart hem, Per!»
Några dagar derefter återfinna vi de tre reskamraterna
samtalande. De hade stannat på stranden af elfven för att
rådslå. »>»Ja, här är det vi skola vika af åt vester. Derser
ni de två fjällen mötas, och midt igenom denna dal ser ni
spetsen af det fjäll, der ni böra slå er ned. Således framåt!
sade den unge bonden, i det han fattade en af kälkens
draglinor. »Skjut på, du Pecka!» tillade han, »Anti och
jag draga. Här blir nog ’sparkatag’ innan vi komma upp.
Hugg util» — »Åh, så bra, gossar!» utbrast Pecka; »se,
det bär Racki; han kan nu fritt komma omkring i skogen,
åh, så bra vi träffat hård snö! Nu, Racki min, skall du snart
vädra upp en björn åt oss. Nu slipper du simma i snön
längre. Friska tag, pojkar! Jag längtar att komma upp
på detta fjäll och få se mig omkring. Det är dystert i
denna långa och trånga dal der vi nu vandrat flere dagar.»
Det var Pecka icke förunnadt att den dagen få se
sig omkring, ty innan de hunnit upp på det närmaste berget
blef det skumt och man måste stanna och reda till sitt
nattläger på vanligt vis. Anti och Pecka hade fällt en tjock
fura och kommo snart dragande med den ena stocken till
nödelden. Af vana handterade och upplade de den mycket
raskt, och då de sedan kommo med den andra stocken, upp-
lyftes den med förvånande lätthet, hvilket gaf Per anled-
ning säga dem, att de syntes honom vara ovanligt starka
karlar. »Vi bli nog med tiden,» sade Pecka. — »Ja, blir
du lika stark som du är lång, lär väl icke många kunna
mäta sig med dig.» — »Han är allt stark,» upplyste Anti;
»så slankig han ser ut, vet jag icke hvar krafterna sitta i
den kroppen; men på med grytan!» tillade han, »jag är
hungrig som en varg. En fattig dal vi tågat igenom i dag!
Vi ha icke en färsk köttbit att lägga i grytan ; men vänta
mig till i morgon kväll! Det vore väl underligt, om vi då
ej skola hafva något annat än torra gröten.» Så fortforo
de att prata under det de arbetade.
SES EN SE oo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
