Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 19. Renfjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
jag.» då han såg att Pecka tvekade. »Du behöfver’ ej hjelpa
oss.»— »Åh ja,» sade Per, »vi reda oss nog.» — »Racki,»
sade Pecka, »du blir hos Anti. Farväl med eder,» och der-
med satte han af utför branten och var snart försvunnen i
skogen.
»Vi måste gå omkring det lilla fjället,» sade Anti; »det
lyser på norra sidan; jag tänker vi träffa slätmark der;
låt gål»
Anti med sin kamrat hade nått det bestämda fjället
och der fått nattlägret färdigt och elden tänd; grytan stod
bredvid och puttrade. De hade lagt sig på sin granrisbädd
och undrade hvad det blifvit utaf Pecka. »Kanhända vi
gjorde orätt som läto honom gå ensam,» sade Per. »Någon
olycka kunde ha händt honom.» — »Åh, det tror jag inte,»
svarade Anti; »Pecka reder sig nog.» — »Ja, bara det ej
går med honom som det gick med fars kamrat sista gången
han var här» — »Hur gick det med honom?» — »Jo, snön
var lös den gången. De fingo se en renhop, som kom sö-
der ifrån och strök mot norr. Då kommo skyttarne öfver-
ens om att skynda upp på fjället, gräfva ned sig i snön och
der afvakta renarnes ankomst.
»Sluttningen var brant och snön lös, så de blefvo svet-
tiga innan de kommo upp och ned i snön. Och så drog
det ut en stund innan renhopen kom inom skotthåll. Så
small det för far och farbror, men från Per Erik hördes
intet skott, och inte kom han heller fram till dem för att
se på djuren. Då måste de bort och se hur det var, och
då de kommo fram, fingo de se, att han sof. De sökte då
väcka honom, men det gick ej. Det såg alldeles ut som
han varit död, och så var han också ehuru kroppen ännu
var varm och mjuk. Ja, så gick det till, och sedan har
ingen hemifrån varit hit i fjällen.»
Just som Per slutat sin berättelse reste sig Racki
och rusade bort. »Nu ha vi Pecka här i rappet,» sade
Anti, och ögonblicket derpå framträdde denne äfven, slä-
pande på en stor varg, den han vårdslöst slängde i snön,
i det han sade: »För renarne kom jag icke i skotthåll,
ehuru jag försökt inemot hela dagen. Nära var det dock
till slut, men då kom den här otäcka besten smygande
PS SA SST EEE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
