- Project Runeberg -  Örjan Kajland och hans pojkar. Skildringar från svenska finnarnes lif och jagter i Vermlands och Dalarnes skogsbygder /
179

(1893) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström - Tema: Hunting and wildlife, Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 23. Bogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOGEN. 179

om de lyssnade noga, kunde de höra huru de fällde träd
för sitt nybygge. Den nyheten helsades med glädje af de
unga karlarne, och de lyckönskade Mattu till att ha fått en
grannhustru. Ja, det tyckte Mattu om, blott hustrun, som
hette Wappu, varit af annan slägt. Hon hade onda ögon
och kunde nog mer än någon trodde, det hade Mattu sett
på henne: hon vore nog full af trollkonster.

Detta var ej den enda nyheten Mattu hade att för-
kunna. Hejki och Katri hade kommit sams om att slå sig
tillbopa. Väl tyckte hon, att Mangskogsflickan var väl ung,
men det var ej lönt att säga något emot: det som skulle
tillhopa det kom tillhopa; de borde få det som de ville.
Hejki hade hjelpt Örjan i så många år, så nu var det Ör-
jans tur att hjelpa Hejki, och derom voro alla ense. Nu
talade de vid Hejki om hur han ville, och så drogo Örjan och
han bort att utse plats för sved och bygge.

Emellertid ansåg man, att öfverheten borde få veta
hvad norrmännen meddelat Örjan, och till detta ärende ut-
sågs Pecka, såsom den raskaste fotgängaren. Pecka var
snart åter och hade att berätta, det bönderna fått hemlof,
men borde hålla sig i ordning ifall norrmännen åter visade
sig, hvilket icke vore troligt, ty nu visste man, att den unge
kronprinsen slagit danskarne nere i Småland.

Så tog det trägna arbetet vid igen. Alla karlarne ar-
betade nu på Nerkelans torp, och någon gång hjelpte man
äfven Grills. Nerkelans pörte blef färdigt innan snön kom,

" och der fingo Grills och hans hustru taga sitt tillbåll, ty

Hejki och Katri begåfvo sig till hennes hem i Mangskogen.
Och så blefvo Örjan och Mattu ensamma med sina stora
gossar och den lille Matts, som han kallades efter Träskogs-
bonden. Örjan började, han liksom Mattu, att bli gammal.
Han var trött och höll sig hemma denna vinter; men der-
emot vistades de unga männen nästan jemt i skogen, hvar-
ifrån de hemförde mycket villebråd, hvaraf de ofta delade
med sig till Grills. Deras rykte som jägare blef vida spordt,
och ibland hämtades de af närboende finnar och bönder, för
att befria dem från skadedjur, som dessa icke sjelfva kunde döda.

De unga hundarne voro nu upplärda, och få djur som
dessa uppdrifvit undgingo de snabba skidlöparne. Dels ge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:35:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgokajland/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free