Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 29. Anti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTI. 209
att gå till honom. Wappu sade, att vi hade byggnadssedel
från kungen, och hon kunde gerna säga honom, att hon
icke tänkte lägga någon skatt till honom. — »Kom ni bara
med en hvarsin bock till jul, säger jag dig, din trollpacka,
eljes skall du få en juledans som du ej haft make till, det
säger jag dig och Ljuskostomten med; packa dig af!»
Då hade Wappu sagt, att det nog kunde hända att stor-
svensken kunde få höra af henne med. »Nu ha vi talat
vid Matts här, och han säger, att det är sant att storsven-
sken i Bortan löst in sitt hemman, men icke tror han att
vår sved hör honom till, och så säger han, att om vi gifva
honom en bock hvar i år, så vill han hafva två nästa år,
och en svår karl är han. Nu vilja vi veta din mening.»
»En bock hvar, säger ni! Ja, det är icke så oöfvervin-
neligt; vi skola rådas framdeles, när jag fått tänka på saken.»
— »Ja, det är icke nog nu med bocken, ty någon dag efter
det Wappu träffat storbonden, fann han en af sina kor död
i skogen, och det trodde han Wappu om. Detta ha vi fått
veta af Matts, men äfven att storbonden nog skulle veta
taga betaldt äfven för denna. Väl du kom, Pecka!»
»Har bonden kräft skatt af Hejki?» »Nej, han räk-
nar väl honom till Örjans-pojkarne kan jag tro. Ja, Gud
bättre oss, det är ännu ett. När Wappu af en kvinna från
bygden, som var upp till Wappu för att få bot för värk,
fick höra hvad Matts sagt oss, blef hon arg och helsade
storbonden, att var han icke så god och höll inne med att
skylla kons död på Wappu, var hon god nog att förgöra
alla hans kräk, och helsa du honom att för den sakens skull
behöfde hon icke gå ur stugan. Nog buros de helsningarna
fram, det kan man veta, och snart är väl storbonden och
hans karlar öfver 0ss.»
»Ja,» sade Anti, »Wappu blir verkligen allt mer svår.
Då jag ville taga lille Matts hit till oss, blef hon bitter och
sade, att gossen nu en gång vore hennes, och hon ämnade
behålla honom, och till oss finge han icke komma. Yrkade
jag vidare derpå, skulle hon nog veta bot.» — »Ja,» sade
Grills, »gossen är hon rädd om som sitt öga; hon sköter
nog om honom, så den behöfver ni icke vara bekymrad för,
och snäll är hon, blott hon icke vore så sjelfrådig.»
G. Schröder. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
