Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 29. Anti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTI. 2
»Vi sökte då bryta lös det stycke vi sågo, men det gick
ej. Jag och flickan gingo hem efter redskap, och så arbe-
tade vi till kvällen. Under det vi arbetade kommo vi öfver-
- ens om att bryta till hvarsin börda, och så skulle vi gå till
Anti och smälta malmen, ty att det var silfver, det trodde
vi bestämdt. Så voro vi kvar tills Anti smält det första,
och då fingo vi en silfverklump. Då lade vi råd att icke
nämna detta för någon, utan behålla det för oss sjelfva, och
så kommo vi öfverens om att i all hemlighet bryta malm
hvar sin vecka, ty du kan nog veta, att om en af oss varit
längre borta, skulle alltid någon undrat hvar han vore, och
få flere reda på malmen, då är det skämdt för oss. Nu ha
vi turat om med arbetet, men ändock har det undrats på
hvar vi voro. Wappu var värst, och nu har Grills varit
tvungen att låta henne veta huru det är, så att nu äro vi
lugna för henne; men min käring går och grumsar för det
jag springer i skogen och ingenting har med mig hem, och
för Anti är sak samma, ehuru jag tror Lissu nog anar något.
Då vi voro och äro så ställda, kom vi att tänka på dig,
som är fri, och folk vet att du jemt färdas i skogen. Så
sände Anti efter dig, och nu fråga vi, om du vill hjelpa
oss med brytningen, så dela vi så, att du får din del och
vi våra, alla lika.»
Pecka hade tyst åhört Matts omständliga berättelse,
men nu svarade han med den frågan: »Hur veta ni att det
är silfver?»
ȁh kors, det kan man ju se! Hvad skulle det eljes
vara?» — »Ja, det kan jag icke säga eder, men du, Anti,
vet, att folket vid Malmberget brukade säga, att de fingo
penningar af köpmannen som icke voro riktiga, ehuru de
sågo så ut. Min mening är derför, att vi, innan vi arbeta
mer, böra förvissa oss om det lönar. En af oss kan gå an-
tingen till. Malmberget eller till fogden för att efterhöra
detta, och sedan kunna vi af öfverheten få rätt att bryta
oss en grufva. Det är nog det bästa. Är nu så, att det
verkligen är silfver, vill jag gerna hjelpa er med brytnin-
gen, tills vi kan få öfverhetens bref på grufvan. Då kunna
vi leja så många arbetare vi vilja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
