- Project Runeberg -  Örjan Kajland och hans pojkar. Skildringar från svenska finnarnes lif och jagter i Vermlands och Dalarnes skogsbygder /
216

(1893) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström - Tema: Hunting and wildlife, Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 29. Anti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.

Under Matts bortovaro trifdes Anti ej hemma. Han
gick med Pecka åt skogen, der dessa pigga och raska jä-
gare hade god tur som vanligt, och Anti glömde så väl sin
grufva som storbonden. Matts återkom icke förrän jul.
Då voro finnarne honom till mötes i Träskog. Sin långa
bortovaro förklarade han härleda sig från det tunga lass han
hade att köra. För öfrigt var han ytterst glad, och när
karlarne kommo för sig sjelfva kunde han meddela dem, att
det var silfver i klumparne, och att han nu hade fått pen-
ningar för dem, så att alla borde vara belåtna. Det vore
icke skäl i att dela dem nu. Han ville skjutsa finnarne då
de återkommo från kyrkan hem till Anti, der de vore
ostörda. Till Anti sade han, att det var ingen fara för ho-
nom att gå till kyrkan, ty storsvensken i Bortan hade Matts
besökt. Han var nu uppe, ehuru ej fullt återställd, och var
så förskrämd öfver att Wappu hade bemäktigat sig hår
af honom, att han ej vågade röra vid finnarne. Hela slägten
hyste den öfvertygelsen, att storsvensken nu vore i Wappus
våld, så att Anti kunde tryggt gå hvart han ville i byg-
den, helst nu då äfven Wappu var i sällskapet. Hon hade
ju nyss botat både folk och fä, så ingen vågade något emot
henne.

Anti sade sig icke behöfva någon hjelp af Wappu. Han
skulle nog reda sig sjelf. Att Wappu hade makt och »veten-
skap», det kunde icke nekas, men med henne ville Anti icke
hafva något att göra. Då finnarne återvände till Kymmen,
följde Matts med, och så företogs delningen af penningarne.
Det var mer än man hade väntat sig, och man ansåg sig
förmögna. Pecka hade fått minsta delen, emedan han ar-
betat minst, och sjelf ansåg han sig ha fått mer än han ville
hafva. Så ville man veta, hvad Pecka hade sändt köpmannen
i bockhornet, då han kunnat få så mycket krut och bly för
sådant, ty blyklumpen var af ansenlig storlek och tyngd.
Pecka sade sig ha arbetat åt köpmannen och sändt honom be-
viset derpå, och så ordades icke vidare om saken. Köpman-
nen hade helsat Pecka, att han borde arbeta mera och låta
höra af sig.

Pecka följde Matts tillbaka åt bygden, då denne lem-
nade Kymmen. Ditkommen, bad han Matts åtfölja sig till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:35:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgokajland/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free