Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 30. Pecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C
NN
Nn
ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
30. Pecka.
Då Pecka lemnade Anti tog han kosan mot norr till
sina vänner i Viggen och vidare till Vedalajnen: Finnarne
hade icke under hans bortovaro varit oroade af svenskarne,
men deremot hade finnarne sins emellan haft enstaka slags-
mål, hvarvid blod futit. Äfven hade en och annan finne
gjort sig skyldig till illdåd mot svenskarne, och några af
finnarne hade vid besök i bygden blifvit illa handterade.
Vid och omkring Malmberget hade man tagit lösa finnar
till knektar. Många sådana hade frivilligt låtit värfva sig,
och ryktet gick, att alla drefsenfinnar skulle med konungen
ut till kriget, samt att byggnadssedlar icke utgafs till andra
än dem som kunde styrka sig ega medel att bygga och odla.
Då Pecka ankom till Björkudden bekräftade gubben
Peckelan hvad han hört förut, samt att kungens färd till
kriget skulle ske på våren. Skyndsamhet var derför nödig,
om Pecka ville hafva byggnadssedel innan kungen for; men
tiden var sådan, att såvida icke Pecka sjelf ville med ut i
kriget, skulle han vid sin ankomst till hufvudstaden utan
krus tagas till knekt. Det vore derför så godt att Peckelan
sjelf begaf sig till kungen. Honom, gammal finne, skulle
ingen taga, och han hade något för egen räkning att tala
med kungen om. Han hade derför före Peckas ankomst
nästan beslutit sig för en sådan resa. Nu bestämde han
sig derför, och byggnadssedel skulle han nog hafva med
sig hem. Under tiden kunde Pecka se sig om efter plats.
Sådana var icke ondt om. Vidare beslöts, att såväl Pecka
som Peckelans yngste son skulle följa gubben så länge de
kunde dölja sig i skogarne. Då man kom så nära bebyggda
orter att detta icke kunde ske, borde de unga männen stanna
och invänta gubben. Planen var klok och borde icke miss-
lyckas. Man borde dock skynda, ty det var långt fram på
vintern.
Utan uppehåll begaf man sig på väg genom de öde
skogarne, och så uppnåddes Dalelfven. Der var Pecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
