Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 30. Pecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
och bäst hade Johan Vedalajnen, som bodde midt på grän-
sen. Kommer svensken, är han svensk, komma norrmän
är han norrman, han redde sig bra, och styf var han i allt.
Sedan Peckelan med sitt följe vandrat en dag, kommo
de in i en verklig urskog, der något tecken att menniskor
besökt den icke kunde skönjas. Deremot såg man så många
flera märken efter vilda djur, och sedan man kommit till ett
lägre berg, bevuxet med öfvervägande löfskog, var detta så
fullt af vindfällen, att man hade svårighet att tränga sig
fram. Man häpnade då man såg, att dessa otaliga, på mar.
ken liggande träd voro fällda af bäfrar. Då sällskapet upp-
nådde höjden, afkastade Peckelan sin börda och sade: »Nu,
Pecka, är du vid den plats der du skall bygga och bo. Här
nedom höjden fyter ett litet vatten mot söder och vester;
der skall du finna bäfrar i mängd. Öster ut har du sjöar,
norr- och vester ut likaså, och der ser du toppen af det höga
berget. Derifrån kan du se en stor del af skogen, och så
många elgar och björnar som här finnas söker du förgäfves
på annat ställe i denna del af landet. Jag vet detta der-
igenom, att en jemnårig finne här lefvat några år ensam
och känd af få. Han dog hos mig och sade, att ville jag
ömsa boplats borde jag gå hit. En gång tänkte jag derpå
och var här och såg mig omkring; nu lemnar jag marken
åt dig.
»Bjurberget kallade min vän höjden, och som du ser
är namnet riktigt. Och här skall du bygga och bo, det är
mitt råd. Nu till arbetet! Gör sjelf din sved, Pecka; huset
vill jag bygga som jag sagt dig förut.»
Så hörde man yxornas slag mot sekelgamla träd, och
brakande föllo de jättestora furorna. Hvarf på hvarf af pörtet
blef uppfördt, och hvirflande flög röken mot skyn der mar-
ken röjdes och brändes. Så kom helt oförmodadt en dag
Johan Vedalajnen jemte ett par unga finnar. Han hade
hört, att nordfinnarne dragit söder ut, och så hade han skyn-
dat att uppsöka dem, emedan norrmännen voro i skogen.
De hade gästat hans karl i Afundsåsen, men blifvit så mot-
tagna, att de flytt och lemnat fyra bössor efter sig. Om
någre fere partier kommit öfver gränsen, visste han icke,
men han hade velat varna sina landsmän.
ASOTENESSREnN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
