- Project Runeberg -  Örjan Kajland och hans pojkar. Skildringar från svenska finnarnes lif och jagter i Vermlands och Dalarnes skogsbygder /
231

(1893) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström - Tema: Hunting and wildlife, Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 31. Den fredlöse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FREDLÖSE. 231

begripa, hvad hon menade, och var just i begrepp att fråga
henne om hon möjligen blifvit sinnesrubbad, då hon återigen
tog till ordet och sade: »Låt oss gå in, Pecka; jag har mera
att säga dig, och vi äro i behof af hvila. Kom!» sade hon
och sköt honom före sig. »Kom in till Pecka,» sade hon och
vände sig till den unge mannen, och innan Pecka hann
riktigt sansa sig var ban inne och dörren stängd.

»Sätt dig nu,» sade hon till Pecka, »och hör hvad jag
har att säga dig, och se ej ut som du ville hugga yxan i mig.»

»Hm!» sade Nila Mackran, som åhört hvad Wappu sagt,
till sin bror: »Kan du begripa det här, du? Det var en sate
till käring att vara kavat, och vacker sedan! Men inte tror
jag Pecka har något med den att göra. Såg du hur hon
blängde på honom”? Jag tror så när hon ville honom något
ondt. Skola vi gå in?» — » Asch, nog lär Pecka reda sig
för de der två. Karlen såg dock icke så vissen ut; det är
nog »slag» (mod) i den, liksom i mor hans; men som sagdt
nog reder sig Pecka mot de der; vi gå väl ned i odlingen
så länge.»

Sedan Wappu kommit in i pörtet teg hon en stund;
derpå sade hon till Pecka: »Känner du ej igen gossen din?»
— »Nej,» sade Pecka. — »Nå, så skall jag väl säga dig,
att vi kommit hit till dig just för hans skull. Det är lille
Matts, Örjan Kajlands och mor Mattus yngste son och min
gosse. Du har aldrig velat gå in till oss och se på gossen;
nu måste du behålla honom hos dig, och då blir det din
gosse. Detta har jag velat säga dig så att drängarne dina
må veta det, och annat folk här på trakten med. Matts
har kommit i skada för han dödat storsvensken i Bortan
och kan icke vistas hemomkring på skogen utan att bli
dödad antingen af öfverheten eller storsvenskens slägt. I
Rögden fick vi veta att du byggt här, och så gingo vi hit.
Du måste nu taga hand om Matts och skydda honom, hvil-
ket vi derhemma icke förmå. Gif oss nu något att äta, och
sedan vill jag gå. Matts och du kunna sedan rådas om
hur ni böra ställa eder.»

Pecka steg nu upp utan att yttra ett enda ord och
gick ned till odlingen, der bröderna Mackran arbetade.
Till den yngre sade han: »Gå in och se till att främlin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:35:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgokajland/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free