Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 31. Den fredlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FREDLÖSE. 239
möjligen spejare hitta, men der förlora de nog spåren. och
i fjällen söker ingen. Vill du om ett år eller så hafva
Matts till dig, skola vi under tiden sprida ut att du väntar
en nära frände från Finland, och då han så kommer är han
din brorson. Till storbondens slägt hinner knappast ryktet
om en så vanlig tilldragelse som att en slägting kommer
öfver. Tiden gör sitt till, och jag tror icke vi nu kunna
göra något annat för Matts. En säck mjöl skall jag sända
en af mina pojkar med till sjön, och på återvägen kommer
du in. Gå nu och hämta Matts. Han må vara kvar här
tills du i morgon före dager hämtar honom.»
Pecka hade under tystnad afhört Peckelan, medan han
utvecklade sin plan, och då han slutat sade sig Pecka finna
planen god; han ville handla derefter. Så blef Matts häm-
tad och fick del af planen, hvarmed han förklarade sig
mycket belåten.
Pecka och Peckelan rodde nu hem, der de möttes af
Hackran, som barskt frågade: »Får jag låna kläder af dig?»
— »Ja.» » Vill ni gifva mig intyg om hvad som öfver-
gått mig?» Ja, det ville de båda. Det blef sträfsamt nog
för Pecka att skrifva och författa intyget, men gjordt blef
det. »Tack,» sade Hackran, »nu går jag i morgon.» —
»Det kan du ej med dina öppna sår,» sade gamle Peckelan,
»du blir liggande i skogen.» — »Nej, såren gro bättre då
jag vandrar, och jag har brådtom. Gif mig en yxa! Hack-
ran eger ingenting, och har käringen min icke lyckats
rymma, är hon fången af bönderna, och då pina de henne.
Fort nu, Hackran har brådtom!» Hackrans brådska för-
stodo männen väl, och redan i första dagningen följande
morgon var han rustad till affärd. Pecka tog honom då
afsides och frågade honom, om han ville söka skaffa en
bössa och medtaga den till skogen. »Ja, två om du vill.»
— »Låt gå,» sade Pecka; »tag dessa penningar och köp två
bössor. Den ene skall bli din, den andre min.» — »Du
talar som vore det jag sjelf, Pecka. Frid med dig! Vi träffas!»
Ett par dagar derefter återfinna vi Pecka och Matts i
störhuset på holmen. Allt var der som förr. Ingen men-
niska syntes ha varit der. »Ja, nu är du hemma hos dig,
Matts,» sade Pecka efter en stund. »Måtte du trifvas lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
