Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 32. Striden på Bysjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN PÅ BYSJÖN. 249
Saken är blott att slåss, och slåss, så ingen fiende slipper fram
här vid östra sidan af sjön; på midten och i vestra änden
skall jag laga att ingen slipper fram. Låt se ni nu slåss
som karlar, ni skogsfinnar! I morgon i dagningen träffas vi.»
— »Vi behöfva krut och bly,» sade Pecka. — »Ja, sänd
ett par man med mig, skola ni få.»
Då kaptenen lemnade finnarne utbröt ett ogillande
sorl bland dem. De ville helst slåss i skogen; ut på sjön
ville de ej; der stode de ju på slätten utsatta för fiendens
alla skott. »Varen lugna, finnar, ni skola få skydd, och
det som duger till. Hitåt alla man som hafva yxor!» Ja.
yxor hade alla. Så sade Pecka: »Nu hugga vi oss en bred
vak, isen rycka vi upp och uppföra oss en mur, och i muren
göra vi skottgluggar. Sedan lägga vi oss på isen och skjuta.
Jag vill sedan se den norrman som kommer öfver vaken
— till oss.>
Huj, det var en sak som alla begrepo. Det var ock en
sak som roade finnarne, och kvällens tystnad afbröts snart
af ljudet från hundratals yxor. En del högg lös isstycken,
en annan drog upp dem, och andra murade. Man lade
sig på isen och mätte så, att hvar och en fick sin skott-
glugg lagom högt. Så arbetade man med kraft och ifver.
Snart ankom folk från vestra sidan för att efterspörja hvad
finnarne hade för sig som åstadkom ett sådant buller.
Pecka meddelade dem sin plan att skydda folket för fien-
dens kulor. och kort derpå ljödo yxhugg äfven från vestra
sidan, och kaptenen kom sjelf för att åskåda finnarnes arbete.
»Bra, Pecka, bra! En sådan mur skola vi hafva öfver
hela sjön. Slå sedan vatten öfver, så att isen fryser ihop,
Pecka, och vår isvall skall äfven trotsa kanonkulor. Ha,
hal!» skrattade han; »storma ni danskar vår isvall, och ni
skola få våta skjortor.» — »Vi fingo bra litet både kulor
och krut, kapten,» vågade Pecka anmärka. >»Ja, gudnås,
jag vet det; men det fins ej mer. Säg dina karlar, att de
spara sina skott tills hvar man fäller sin fiende; vi kunna
ej göra mer, Pecka,» sade han sorgset. — »Jo, vi ha yxorna
kvar, kapten.» — »Rätt, Pecka! Jag tror finnarne kunna
bruka yxorna.> — »Ja, kapten, knifvarne ock.> — »Godt,
vi återse hvarandra i dagningen. God natt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
