Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 32. Striden på Bysjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN PÅ BYSJÖN. 251
till Pecka, sade han: »Jag tillför dig hjelp, Pecka, ty skulle
fienden bryta sig igenom här, kan du med dina män draga
dig in i skogen och upp i bergen, men kvickt skall det gå,
så att ni icke komma emellan fienden och ryttarne. Har
du förstått?» — »Ja, kapten.» — »Har du någon post uppe
på berget för att varna ifall danskarne försöka kringgå oss?»
— »Ja, Anti med tjugu finnar och skidorna på stå der.
De äro här på mindre än en minut.» — »Godt. Ahl»
sade han i detsamma en kanonkula snuddade vid toppen
af ismuren och for hvinande utefter isen i sjöns södra ände.
Så kom salvan så det ekade i bergen. »God morgon!»
sade kaptenen skrattande, i det han tog en duk och viftade
med den. Genast brakade det vid vestra stranden, och man
såg kanonkulorna sopa ned en hel del danskar. »God natt
med er!» sade han nu och red bort till dem som skötte de
svenska kanonerna.
Den fiendtliga hären stod nu stilla ett ögonblick. Men
derpå började kanonerna dundra, under det danskarne ryckte
fram, och i ett nu small en salva från deras skyttar. TIs-
fingorna hoppade från muren, och det började knäppa i
finnarnes bösslås. »Vänta!» sade Pecka, och så gick ropet
lågmäldt utefter hela finska skyttelinien. Danskarne gingo
nu fram och sköto en gång till. Då de ej fingo något svar
från den del af muren der finnarne lågo, blefvo” de modi-
gare och gingo närmare. Då kom ropet: »Tagen korn hvar
och en på sin man!» och snart derpå hördes Pecka hög-
I ljudt ropa: »Fyr!»
Då smattrade skott på skott utefter hela ismuren, och
man efter man föll i fiendens led. >»Tillbaka ni som skjutit,
och fram ni som ha skott!» Så smattrade det en lång
stund tills fienden drog sig tillbaka.
Så fortgick det hela dagen intill skymningen. Då hade
kanonerna tystnat på svenska sidan och gevärselden blifvit
allt svagare. Nu fick Pecka höra hur det small uppe på
berget, der Anti stod med sina finnar. Han blef orolig,
men så kom Hejki. »Det gick bra för oss, Pecka, helsar dig
Anti. Den flock norrmän som angrep oss har gått tillbaka.»
Så kom kaptenen och sade: »Dragen eder in i skogen,
finnar; gån omkring vaken, ryttare, och fallen danskarne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
