Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föräldrarna döpt Popens gosse då denne på samma gång
som fyra andra barn varit hos honom för att döpas.*
Endast Per svarade. Moilainen vore försvunnen, och
med honom Bokko, den hund Pavo fått af Gretti och som
nu efterträdt den afsomnade Tispa som Pavos favorit.
Pavo och Per behöfde blott några ögonblick för att
beväpna sig och rusa ut för att spana. De hade knappt
kommit ut förrän de hörde Bokko gifva några skall uppe
i höjden och strax därpå åter ett skott.
Då flög ett lugnt och gladt leende öfver Pavos anlete,
ty han begrep, att den gamle skogslöparen, un i besittning
af bössa och i en välförsedd jaktmark, icke kunnat motstå
lusten att ströfva i skogen samt att den lifliga unga hunden
själfmant följt honom. Detta meddelade han Gretti, som
nu stod vid hans sida och med honom godt skrattade ät
att de låtit sig oroas af en i finnmarken så vanlig sak som
att en jägare smyger sig till skogen en arla morgonstund.
De båda rökpelarna Pavo sett härledde sig sannolikt från
folk som flytt från sina hem och nu sökte skydd i skogen.
För alla händelser beslöt man dock söka utspana, hvilka
grannar man hade i marken, och Gretti rustade strax till
något att lägga i matsäcken, under det Pavo och Per fejade
sina vapen. Moilainens återkomst beslöt man sig dock för
att afvakta.
Deras väntan blef kort. Glad i hågen kom Moilainen,
åtföljd af Bokko, kastade en knippa fågel till Gretti och
frågade de rustade männen hvart färden gällde. Då man
upplyst honom därom ville han genast följa, men Gretti
sade sig ej vilja bli ensam hemma; Moilainen skulle skydda
henne, och därvid blef det. Pavo tog vägen till den längst
mot söder synliga elden, Per till den närmare väster ut.
Ehuru Pavo hade längsta vägen, var han dock först
hemma. Han hade funnit flera svenska hushåll som till-
hopa slagit sig ned på en ö i den stora sjön Pavo en gång
seglat öfver. Några gamla män och halfstora gossar höllo
* Ännu så sent att jag kan minnas det har händt, att en finne
på en gång lålit döpa tre barn, som alla själfva gått till prästen och
kyrkan. Jag har hört flera sådana fall berättas. G.S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
